På väg hem, eller vart tog själen vägen i Tureberg när jätten Glufs-Glufs kom.

Vissa bilder får ligga till sig innan de mognar, eller kanske tills de finner ett användningsområde, dvs. jag finner ord till ett blogginlägg. Så är det  med de här bilderna. De har legat ett bra tag och pockat på uppmärksamhet, ensamma i ett påbörjat men för övrigt tomt inlägg. Att det hade något med stadens själ att göra var klart för mig, men detta  är ju inte en stad!

Hur skulle jag få ihop det?

Sollentuna eller Tureberg?

Jag visste ju inte ens var bilderna var tagna, i Sollentuna eller Tureberg? Ändå har jag bott i närheten i åtta år!

Sollentuna station som ligger i Tureberg som ligger i Sollentuna.

Jag har bott här i snart åtta år, men kom på att jag inte riktigt visste var jag bor, så jag var tvungen att titta på en karta för att få  reda på det. Gör  man det ser man att Sollentuna  är som en avlång korv inklämd mellan vatten  på ena sidan och en 6-filig motorväg på andra sidan och på längden kluven av en järnväg med 4 spår. Det gör att jag inte upplever kommunen som en helhet, utan bestående av ett antal separata enheter, där det gäller  att komma ihåg var gångtunnlarna finns där man kan övervinna barriärerna, när man är ute och spatserar, vilket kan vara irriterande.

Tureberg minns  jag från min uppväxt som ett villasamhälle man passerade på väg till och från Vallentuna, där mormor och moster bodde. När jag flyttade hit hade jag svårt att känna igen mig och än svårare är det nu, men kartan hjälpte mig. Där syns  Tureberg som ett namn, men inte i verkligheten!

Jag bor faktiskt i Tureberg! Det hade jag ingen aning om.

Också Tureberg. Pendeltågsstationen (Sollentuna) som ersatt  gamla järnvägsstationen.

En del av Tureberg. Fortsätter man rakt fram, förbi höghusen och lite till, kommer man hem till mig.

En själ skapas inte över en natt, men jag skulle kunna tänka mig att en ny själ växer fram här, det är när jag går här som jag hör alla olika språk surra  i luften, möter alla levande själar och känner alla stämningar, inte i köpcentrat bakom ryggen på mig.

Just den där dagen, mötte mig mångfalden även på marken utanför min dörr

Men det är nå´n vecka sedan, så nu är fallfrukten slut.