Överfulla bilder, röriga bilder, uppstickare, kända profiler och en skön höstdag
Enkla, renodlade, minimalistiskt sköna bilder i all ära, men ibland får jag lust att göra det motsatta, att klämma in mycket i en bild, inte minst för att verkligheten jag ser är sådan.
En bild där det kanske är svårt att greppa helheten när man tittar på bilden, men där det finns något att se ända ut i hörnen om man ger sig tid att låta blicken vandra runt i bilden och skåda detaljerna. En rörig bild? På ett sätt, ja, men jag uppfattar den inte så. Jag ser helheten och tycker den är skön.
.
En uppstickare (domkyrkotornet alltså) som blivit kapat, så får man väl inte göra? Fult? Usch?
Här var det mer rörigheten jag var ute efter, men jag är inte riktigt nöjd. Det kunde ha varit rörigare och mindre vackert.
Okapad uppstickare, med känd profil.
En känd profil som är så känd att den får chansen att visa upp sig en gång till.
Profiler står det i rubriken. Det behövs alltså en känd profil till för att jag inte ska ljuga.
En mindre känd profil som blivit ganska inklämd, får avsluta detta inlägg.