Om nödvändigheten att ta en bild

Är det nödvändigt att ta en bild? Det var en fråga som dök upp i min småsömniga hjärna, medan jag höll på att vakna i morse. Jag hade inte bråttom så jag kunde tillåta mig att stanna kvar i detta småluddiga tillstånd en stund, men jag kom nog inte mycket längre än till en rubrik: "om nödvändigheten att ta en bild". Det är åtminstonde ett klassiskt sätt att formulera en rubrik, var det inte så Montaigne formulerade sina rubriker: "Om konsten att samtala" till exempel. Nu har jag ju ingen ambition att åstadkomma en essä, men en rubrik kan det ju alltid få bli.

Den här bilden tyckte jag tydligen att det  var nödvändigt att ta  igår. Kanske ett försök att placera Victoria Tower i gatumiljön. Det är svårt att undgå att se det om man inte går och tittar i  backen  (eller på mobilen).

Vad är det som driver oss att ta bilder? Skälen är förmodligen många olika, och kanske till och med flera olika för en enskild  person, för att inte tala om hur många  olika de kan vara för en stor grupp av människor, så den frågan tänker jag inte ge mig i kast med. Speciellt som jag inte är säker på att jag vet vad svaret blir för min egen del. Men om jag begränsar frågeställningen lite och tänker mig själv gående med en kamera tillgänglig (i handen eller lättåtkomlig i ficka eller väska) så har jag nog ett svar på frågan. Då tar jag en bild, när jag ser en bild. Jag skapar  inte (i alla fall allt mer sällan) bilden utan fångar något som redan finns och är redo att bli infångat.

När det här bygget påbörjades satt det skyltar uppsatta som beskrev hur resultatet skulle bli, med bland annat bilder av själva tornet, och jag kom ihåg att jag tänkte att så där kan det väl inte komma att se ut, det måste vara tecknarens försköning. Ack hur fel jag hade.

Ibland kan det ju vara moln och ljus som riktigt skriker på att bli infångade i en bild, men det måste ju inte vara liktydigt med att någon faktiskt tar en bild. Tänk på alla de tillfällen när det varit vackert, fint, intressant eller något annat och ingen har funnits i närheten och kunnat se det, och ännu mindre kunna avbilda det, med kamera eller på annat sätt. Har det vackra existerat om någon inte har sett det?

Finns det vackra oberoende av människan, är det en allmän inneboende egenskap hos natur och föremål och objekt, eller är det vackra, skönheten, något som uppstår när någon ser det, något som bara finns inom oss. Resonemanget kan givetvis tillämpas även på andra egenskaper än vackert och skönhet!

Nu vet jag ju inte om det här är vare sig vackert eller skönt eller något annat, men jag såg det och därför blev det också en bild.

För att ta ner resonemanget på jorden igen blev det en helt vardaglig bild på entrén till Victoria  Tower.

Var det nödvändigt att ta den bilden? Tydligen.

2012-06-20 17:03   pic-tor

Intressant resonemang. Kanske man ska börja blogga om bilder som aldrig blev tagna? Det kan i vissa fall bli svårt med trovärdigheten misstänker jag. Har man fotograferat länge så ser man ju bilder nästan hela tiden. Kanske man rent av kan säga att det är en yrkessjukdom? Många av oss tar bilder reflexmässigt. Med ryggmärgen? Den förlängda dito? Hjärnan? Svårt att svara på vad det är som styr och med digitalkameran går ju allt så mycket lättare.
När jag går på stan ser jag många med kameror om halsen som aldrig tycks ta några bilder. Kanske är minneskortet fullt, kanske vet de inte ens hur kameran fungerar? Kanske får vi snart an avhandling i ämnet som gör slut på allt grubblande?
Jag gillar alla dina bilder här på tornet, speciellt tvåan och trean. Det är ju ett väldigt dominant inslag i rummet och man kan naturligtvis välja om det ska förstärkas eller försvagas.

/Torbjörn

Besvara

2012-06-20 17:48   peot

Fina bilder. Resonemanget är lite som Ulf Lundells, när han ställde in en konsert; "En inställd konsert är också en konsert". Det kanske är melanrummen i livet, och de otagna bilderna som mest kan diskuteras. Det mest intressanta kanske egentligen är de bilder han/hon tar kan ju alla se, men hur är det med de bilder fotografen valde att inte fånga på sensorn/filmen? Frågan "varför?" får en helt annan innebörd när det inte finns något synligt att diskutera. Men i fotografens minne finns en bild och en tanke om varför just den bilden inte togs.

Mvh

Per

Besvara

Svar från janolof 2012-06-20 20:59

Mellanrum kan vara intressanta. Vad händer till exempel i mellanrummen mellan orden när man pratar. Tack för din reflektion.

Svara

2012-06-20 18:22   Anders F. Eriksson

Jag frågar mig ofta "Varför tog jag inte en bild av det där?". Jag har i stort sett alltid med mig min kamera, och om inte annat så duger mobilen rätt väl till en hel del, men ändå är händer det ofta att jag ser något som ser värt ut att fotografa, men så börjar jag fundera på varför jag ska fotografera det och så blir det ingen bild. Sedan ångrar jag mig efteråt.

Bättre att ta bilden så man slipper ångra sig i efterhand, och fotograferar man digitalt kostar det inget (om man inte räknar slitaget på utrustningen). Fotograferar man med en storformatskamera tänker man nog med nödvändighet efter lite mer innan man fotograferar, men jag har sett få gatufotografer med sådana :)

Jag gillar dina bilder av tornet. Det är kul med ett återkommande tema i bloggen, och se att det faktiskt går att fotografera samma motiv på så många olika sätt.

/afe

Besvara

Svar från janolof 2012-06-20 21:01

I stället för att gå och ångra sig efteråt kanske man kan gå och njuta i sitt inre över den otagna bilden som ingen annan får se..

Tack för dina funderingar
/J-O

Svara

Anders F. Eriksson 2012-06-20 21:12

Det var en mycket god idé. Så ska jag tänka nästa gång det blir så :)

Svara

2012-06-20 21:03   janolof

Otagna bilder, kanske är det de som är viktiga. Tänk om man skulle börja samla på dem.

Tack för dina ord.
/J-O

Besvara

Anders F. Eriksson 2012-06-20 21:14

Det blir mycket billigare och enklare, eftersom man inte behöver vare sig dyra datorer eller kameror för att göra det. Det är nog så de flesta icke-fotografer gör - de samlar (eller försöker) på minnena i stället :)

Svara