Nu vet jag hur långt det är mellan Solna station och södra station, för idag kom jag ihåg att starta mobilappen.
Det är i längden lite tråkigt att starta promenaderna hemifrån, det blir inte så stor variation, när man bor i en avlång kommun, inklämd mellan motorvägar, järnväg och vatten, speciellt om man vill promenera med kamera och inte snubbla på samma motiv som man redan har slitit ut, känns det som. Utrustad med ett SL-kort kan man då ta sig ut från området för att söka nya motiv.
Så idag for jag till Solna.
Solna station.
Det beror förstås på vilken väg man går, hur långt det blir, men jag började med Haga.Det var min enda idé. Hur långt jag tänkte gå hade jag ingen aning om, för det brukar jag inte ha. Men jag hade förstås en kamera med mig, för annars är det svårt att promenera. Jag valde att ta med den lilla kameran, tågluffarkameran från i somras, som mest legat och sovit sedan dess. Och jag var också djärv nog att köra med jpg direkt i kamera. Jag hoppades också att jag inte skulle fastna i kamerans (tycker jag) tjuriga menysystem. Men när funkar brukar den kunna leverera OK bilder.
när jag går, och jag kan blixtsnabbt förvandla mig från fotgängare, flanör eller vandrare, till fotograf. Eller vice versa.
Och på en sådan här promenad har jag inget mål, jag går dit näsan pekar, eller dit jag dras på annat sätt.
Jag snubblade på ett cafe, men det var inte dags ännu, hade ju nyss klivit av pendeln.
Jag satsade på att ta mig över till andra sidan.
Och jag lyckades!
Så sedan var det bara att fortsätta, så länge det var roligt.
Och jag hade kommit ihåg att sätta på appen i mobilen, så jag skulle få se hur långt jag gått. Och idag var det roligt att gå ganska länge.
Och kameran?
Panasonic GM5 med kit-zoomen.