Nog med kameror, kanske dags att tänka på objektiven. 28 mm, kan det vara något, eller bara ett experiment?

Nu har det gått drygt två år sedan jag köpte min Olympus PEN ep-1 och blev m4/3- fotograf. Jag anade inte då hur långt det skulle leda. Jag såg det nog mest som en liten "enkel att ha med"-kamera, som med pannkaksobjektivet gick att stoppa ner i en (stor) ficka, en ersättare till min lilla Canon s70, men med bättre bildkvalitet och systemkamerans flexibilitet.

Förra sommaren började jag leka med gamla manuella objektiv från förra århundradet, som jag köpte för en spottstyver på bl.a. Tradera, mest för att det var skoj. Det ledde till att jag började sakna den elektroniska sökare som inte fanns till ep-1:an, eftersom manuell skärpeinställning på skärmen inte alltid var det lättaste, utan snarare svårt i många lägen. Min lösning på det problemet blev att jag skaffade en elektronisk sökare med inbyggd kamera i form av en Panasonic G2 som då såldes ut lite billigare.

Idag gav jag mig ut med  just den G2:an, som har varit lite av en slitvarg sedan dess, och ett  28 mm/3.5.  Varför detta val? Jag återkommer strax till det.

Lumix G2 + Hexanon 28mm/3.5 (som alla bilder i detta inlägg).

Det mesta jag fotograferat det senaste året har varit  med m4/3, företrädesvis med G2:an, och den känns än så länge tillräcklig för mina behov (i de flesta situationer). Det gör att jag räknar med att hålla mig till just m4/3 ett bra tag framöver i mitt fotograferande. Speciellt värdesätter jag att kamerorna är små och smidiga, och även att de inte är så tunga. Jag har relativt små händer för min storlek, och definitivt inga smedhänder, så jag ser inget egenvärde i att en kamera är stor och tung. Tvärtom, ju smidigare dess bättre, om bara bildkvaliten blir tillräcklig.

Den här insikten i att bra kameror kan vara små och lätta är ju inte ny för min del. Redan 1973, när OLympus OM-1 dök upp, sålde jag min Minolta SRT-101 och köpte en OM-1:a. Sedan dess har jag varit övertygad om att litet är bra.

Därför kände jag idag att tiden kunde vara mogen att tänka på nästa steg, inte minst inspirerad av andra bloggare  här på Fotosidan, ingen nämnd, ingen glömd. Det steget skulle då gälla mina objektiv, alltså inte de gamla manuella som jag monterar med adapter på kameran, utan de som är riktiga m4/3-objektiv, och de är inte så många. Jag har   2 normalzoomar, de som följde med kamerorna, dvs  2 stycken 14-42 mm, en Olympus och en Panasonic, pannkakan 17 mm/2.8 från Olympus och så en vidvinkelzoom 9-18 mm, som jag köpte billigt begagnad. That's it!

I mina tre föregående blogginlägg har jag gjort lite av "pannkaka revival", genom att ta bilder med PEN;en och 17 mm-objektivet, och för ett tag sedan gjorde jag ett par inlägg om "långsamma bilder", dvs bilder tagna med (gamla) manuella objektiv. Idag började jag ana att detta kanske var en undermedveten förberedelse till att fundera på m4/3-objektiv med fasta brännvidder. Nya objektiv har ju en fördel i att de  har autofokus (förutom då att de är modernare och anpassade till just m4/3), vilket är en fördel när ögonen åldras och glasögonen är i vägen. Manuell fokusering kan bli både långsam, besvärlig och opålitlig, lite beroende på förhållandena. Därav begreppet långsamma bilder.

Men om det då ska vara objektiv med fast brännvidd återstår att fundera på vilka brännvidder som kan vara önskvärda. En liten begränsning finns ju i att utbudet än så länge är rätt begränsat. Långa telen kan jag direkt stryka från önskelistan och kvar är då vidvinkel, normal och kort tele, en klassisk trippel.

F.d. ställverket vid Turebergs station, numera servering vid Sollentuna pendeltågsstation (med 28 mm).

Det var då dagens idé dök upp. Jag kan ju ta mitt manuella 28 mm och sätta på kameran och ge mig ut och ta bilder, bara för att känna på brännvidden, så att säga. Men manuell fokus gjorde ju att de blev åtminstone lite halvlångsamma bilder, men det var inte det jag var ute efter. Jag ville mer känna på känslan med brännvidden, eller snarare bildvinkeln.

Jämfört med småbildsformatet (som jag ju är uppvuxen med) motsvarar 28 mm 56 mm, dvs ungefär ett normalobjektiv (och det var det länge sedan jag använde i någon större utsträckning, annat än som ett läge på zoomen). Tittar men på m4/3-objektiv  finns det både objektiv på 25 mm och 30 mm, och de 28 millimetrarna i det här objektivet kan tjäna som en hyfsad approximation av båda de brännvidderna/bildvinklarna. Sedan är förstås objektivets övriga egenskaper också av betydelse och kan inte undersökas såhär. Men det är ju heller inte bra att skaffa ett bra objektiv som man sedan inte använder för att det var "fel" brännvidd.

Tanken var alltså att undersöka om jag skulle känna mig bekväm med ett objektiv med ungefär denna brännvidd, motiv och kompositionsmässigt alltså. Det gick alldeles utmärkt. Det kändes helt naturligt och bekvämt hela tiden, fastän det är länge sedan jag använde ett normalobjektiv.

När jag tog mina långsamma bilder i tidigare inlägg använde jag ett 45 mm/2.0, mer som ett kort tele)  och det gick också bra och ett 45 mm tele finns ju för m4/3.

Det här med långsam fotografering stämde nog i dag också. Jag tog inte så många bilder. Hade det varit film i kameran hade det inte varit dags för framkallning ännu. Jo möjligen då om jag haft mellanformatare, men en sådan har jag aldrig haft. Frågan är då, vad skulle hända om jag hade autofokusobjektiv, skulle det då bli snabbare bilder, dvs. mindre omsorgsfulla bilder. Inte nödvändigtvis, för det är nog komponerandet som tog längsta tiden även i de här bilderna. Fokuseringen är inte så svår, så länge det är så här pass ljust. Det är värre när det mörknar, då gror sökaren igen lite.

Den här promenaden (som egentligen var två promenader till pendeltåget, en i Sollentuna och en på Kungsholmen)  gjorde mig i alla fall lite klokare.

"Back to basic" skrev jag i rubriken till ett tidigare blogginlägg, men det här var nog ännu mer tillbaks till ursprunget, en liten uppsättning bra objektiv i stället för en zoom. Det kanske lutar åt det hållet. Logikern i mig har det hela är glasklar för sig, men nu är det så att jag är en person som fattar känslomässiga beslut, och det gäller då att få logik och känsla att gå i takt, annars blir det inget alls.

Dessutom är jag snål (eller heter det försiktig och sparsam).

Som sagt  alla bilder tagna idag, Panasonic G2 + 28 mm, ISO 100 genomgående.

2012-08-13 20:47   pia51

Du skriver väldigt trevligt och det är mysigt att lyssna på dina funderingar och förklaringar.
/ pia

Besvara

Svar från janolof 2012-08-14 10:19

Trevligt att det är mysigt och roligt att du tycker det är trevligt

Svara