Nattliga uttryck eller rena blajet? Ett inlägg som legat i träda ett tag. Kanske behövde det mogna.
Jag tog bilderna för ett tag sedan, när kvällarna började mörkna och la upp bilderna, men orden saknades, och inlägget har fått bida sin tid. Det har nog gått en månad. Kanske är det dags för text nu.
Hur ser mörkret ut? För oss, för kameran?
Vitbalans i all ära, men med alla dessa ljuskällor och olika ljus i olika delar av bilden, känns det nästan som rena lurendrejeriet. Eller ger det möjligheter till fotografen att återskapa en vision av vad han eller hon sett och upplevt.
Här en bild, där jag inte hann fokusera, jag hade ett gammalt manuellt objektiv på kameran, bara för att förhöja upplevelsen i fotandet. Var nog på det humöret just då. Ren känsla, inget förnuft.
Jag ville hinna med att fånga människorna uppe till vänster, innan de försvann ut i intet.
När jag fokuserat hade människorna gått upp i rök. Och jag lät bilden få en annan färgton.
Men ingen av dem är ju "sann".
Ett träd stack upp huvudet framför mig, upplyst av gatlyktan. Tyckte det kunde få huvudrollen i en bild.
Men där finns förstås också annat i bilden. Komplement eller störningar. Det beror ju på hur ren och renodlad bilden ska vara. Jag ser det som en nödvändig del av bilden. Verkligheten är inte renodlad.
Här vitbalanserade jag bilden, med hjälp av skylten i förgrunden. Då fick jag veta att världen var lila.
Så då accepterade jag det. Allt annat blev fulare i mina ögon.
Snyggt J-O! :) /Tommy.