Nästan utan färg

I mitt förra inlägg blev det svartvita bilder av snön i eftermiddagens snåla vinterljus. Här har jag valt att låta färgsnålheten, eller vad jag ska kalla det, framträda i stället.

Snö i nyanser av brunt.

Jag skrev ju om snö och vitbalans i ett tidigare inlägg. Vilken färg  ska snön ha? Ska den verkligen vara blå? Ska det inte vara vit. Den här gången tittade jag efter när jag fotograferade, för att komma ihåg när jag kom hem. Den var brun!

Vad bra, då vet jag det.

Här fångades mina ögon i stället av de gula inslagen i bilden.

I övrigt är det inte mycket färg...

Egentligen inte så mycket färg här heller, men jag tycker att sparsamheten med färg också kan ge karaktär åt en bild. Inte minst som det är just så man uppfattar verkligheten när man går där.

Man ser mest grådasket och tänker nog inte på de små färgfläckarna. Det hade nog inte jag heller gjort om jag gått där i andra tankar och inte redan varit på gång med fotograferandet.

Smutsig snö i svartvitt fick ni se i förra inlägget. Så här gör den sig i färg.

Ett välkänt hotell kom ju med också...

När jag närmade mig hemmet var färgskalan blåare.

.

2013-01-30 11:24   DanneWest

Gillar också det sparsamma och sedan någon färgklick som kontrast/ Ha det fint!

Besvara

2013-01-30 12:21   Heléne Alklid

Sparsmakade färger kan bli vackert på bild! =)

Besvara