När man är en snorunge och inte vill gå ut är det tur att man promenerat förut, så det finns att ta av.
Ja, det är så det är, jag har fått en rejäl snuva, eller vad det är, känner mig som en snorgubbe, med huvudvärk inte bara i skallen utan även annorstädes i kroppen. Så just nu blir det vare sig promenader eller fotografering. Har man snuva kan man bli snuvad på det
Men jag har ju samlat på mig en del bilder, bilder som inte funnit plats i mina numera relativt korta blogginlägg. Den som spar han har. Så då blir det bloggande ändå. Det orkar jag och det blir jag inte snorig av.
Här gick jag förbi för några dar sedan, efter ett av snöns misslyckade försök att ta över världen, i alla fall i mina trakter, för närvarande.
Men tillräckligt med snö för att lysa upp bilden lite grand , var det.
.
Snart framme i Tureberg.
När gamla minnen fragmenteras, blir det då så här?
Nyligen grävde jag ju ner mig sex år tillbaks i tiden, här i bloggen. Det här var ett av fynden då, ett som inte blev publicerat. Men nu fick det chansen. Det är förstås en överexponerad bild jag hittat, men jag tyckte den kunde få symbolisera hur våra minnesbilder faller sönder och en del faller bort, och annat faller bort.
Nästan nutid här, en bild som är en vecka eller så.
.
En konstig bild?
Även om jag passerat här många gånger, och tagit många bilder här, kan jag inte riktigt läsa bilden så jag föredrar att kalla den abstrakt
PROSIT!