när kaffet är varmt och mjölken är slut håller i alla fall Mozart och sudokut stilen. Värre var det i fjol.
Det blev en sådan där nonsensrubrik som bara rann ut ur mig där jag satt med tidningen. Jag kletade ner den lite hafsigt i marginalen så att den skulle finnas kvar till bloggningsdags ( som inte är någon viss tid, utan när jag bloggar). Mozart flödade ur högtalarna och sudokut bjöd motstånd. Som det ska vara.
I morgon är det Gnesta-planket. I fjol bommade jag, det var för varmt och jag led av värmen redan här hemma i skuggan. I år känns det lite som att "jag har sett det förut", fast det har jag förstås inte. Men jag gillar inte värme i år heller och trots att värmen inte varit så hög hittills har jag besvärats en del.
I går blev det ingen upptäcktstur med SL:s hjälp, så för att stilla fotoabstinensen gick jag ut med kameran.
Först bara utanför dörren.
Och sedan några meter till.
Det slutade inte bättre än att jag tog en promenad på hemmaplan, längs uttjatade vägar och med utslitna motiv, men jag tänkte att även de skulle få smaka på det kvadratiska formatet.
Om jag redan förut plåtat just denna husgavel vet jag inte, men flera lika har jag gett mig på. Den vita ledningen har jag inget minne av, men det säger ingenting.
Här har jag gått många gånger (och cyklat), det var min vanligaste väg till jobbet i ett antal år.
Vatten pölen är inte ny, den dyker upp här med jämna mellanrum och den har också fastnat i kameran några gånger förut. Om bilderna blivit kvadratiska då, har de varit beskurna. Nu blev de sådana på direkten.
Min mest fotograferade gångtunnel var regnvåt igår.
Tittade man närmare hittade man ett miniatyrlandskap i den blöta asfalten.
Hälsningar Lena
Tack/J-O