När jag var klar , tog jag fram kameran och fångade linjer, gräs och folk och hus å så´nt.
Färskt från Flemmingsberg kunde jag också ha skrivit i rubriken, men jag tror jag redan använt den rubriken, eller något liknande, eller så har jag tänkt göra det men inte gjort det. Strunt detsamma hur det är med den rubriken, det är ingen skåpmat jag visar utan bilder som är färska och inte försedda med bästföre-datum.
Betongarkitektur och svängda linjer.
Igår återvände jag till denna betongvärld uppe på berget. jag lämnade några sedlar i handen på en man för att få köra bil en timme. Muta? Nej, avgift. Jag har ju varit här några gånger för att bli utredd och det här var var avslutningen. Mitt körkort spärrades när jag fick min Alzheimerdiagnos och det här var sista steget i utredningen för att se om spärrningen kommer att upphävas. Svaret kommer per post om ett par veckor.
Men utfärden dit öppnar nya motivområden för mig, så jag tar förstås med mig kameran. Att byta miljö öppnar vägen för nya motiv, även om man åker tåg och promenerar. Hit är det lätt att komma, pendeltåg utan byte hemifrån mig. Och på tåget hinner man läsa tidningen.
Krökta rör, vackert gräs och en ekonomiblaska. Plus lämpligt ljus. Kan det bli en bild?
Kanske ska man lyfta blicken.
.
Linjer är ofta spännande...
... även om de är böjda.
Han stod där länge, länge fascinerat tittande på bygget i gropen.
Andra gick längs den långa gången.
Någon hittar en skön plats för en stunds läsning, obekymrad om allt som passerar.
.
Till slut kom jag till nedgången från berget.