Mina bilder, dina bilder och alla andra(s) bilder

Lite funderingar igen  kring detta med vilka bilder jag tar och varför. Det är ju sådana tankar som dyker upp när jag promenerar, gåendet sätter fart på hjärncellerna och ut kommer glasklara tankar och knivskarpa logiska resonemang. Åtminstone tycker jag det när jag går där, men när jag kommer hem återstår bara några trasiga revor av tankar och resonemang som jag får försöka pussla ihop. Som nu, tex.

Jag tar mina bilder och du tar dina bilder, alla andra tar sina bilder och dessutom finns alla andra bilder...

Men vilka bilder?

Ja, vilka bilder tar jag? Jag kunde lika gärna fråga: varför fotograferar jag? Vilka förebilder har jag? Vad vill jag med min fotografering? Eller kanske: vad är meningen med livet? (Och då menar jag inte 42.) Jag har ju bloggat om detta förut, men om jag angriper frågan från nya vinklar känns det som att jag kommer lite närmare centrum för varje gång, blir lite visare och klokare och framförallt förstår bättre vad jag gör. Och får ett perspektiv på det.

"Jag försöker ta mina bilder och inga andra bilder."

Det var något som växte fram i tankarna idag, att jag försöker ta mina bilder. Det talas och skrivs en del om vilken typ av fotograf man är, i vilken tradition man arbetar, vilka förebilder man har, vilken typ av bilder man skall titta på och som en följd av det, vilka bilder man ska ta. Jämfört med många andra fotografer i min ålder har jag nog tittat på förhållandevis få bilder, i alla fall som en del av fotointresset. Jag har ofta tittta på bilder och läst böcker för att jag har varit intresserad av innehållet och inte för att jag fotograferar eller beundrar fotografen.

Om jag ska tala om inspirationskällor handlar nog det snarare om enstaka bilder som har gjort intryck och inte om fotografen. Ofta har jag upplevt, när jag sett bilder av en fotograf och sedan sökt upp annat han eller hon har gjort, så intresserar det mig inte alls.

Självklart påverkas jag av vad jag ser, jag vill inte på något sätt påskina att jag skulle stå fri och opåverkad, men jag ha sällan upplevt att bilder jag har sett har fått mig att försöka efterlikna och göra samma bilder. Däremot har jag påverkats mycket när det gäller teknik och maner, och det är främst där jag söker inspiration hos andra. Men jag vill använda det till mina bilder. Och vägen dit kan ju vara efterhärmning för att lära tekniken.

Jag får nog säga att jag är ganska självlärd när det gäller att fotografera. Jag har aldrig gått någon kurs. Jag har aldrig varit aktiv i någon fotoklubb, osv. Men jag har läst böcker och jag har prövat mig fram. Och så kan jag tänka. Och numera även känna. Det som utvecklat mig mest är nog sådant som ligger helt utanför fotograferandet, händelser i livet, kriser, långvarig depression och vägen ut ur den, glädjeämnen, känslor och upplevelser, dans, musik och litteratur. Det är det som har utvecklat mig mest som fotograf, de långa perioder där jag inte rört kameran.

Så var det då det här med egna bilder. Jag är ju inte sådan att jag planerar bilder, tänker ut i förväg, arrangerar osv. Det är inte min grej. Jag fotograferar det jag ser. Som jag ser det genom det filter som medvetandet tillhandahåller åt mig, när jag ser något som sammanfaller med det som finns inom mig, då växer det fram, eller sker i ögonblicket, det yttre och det inre möts och bilden föds. Och ögonblicken kan man inte planera, de bara uppstår och då gäller det...

Det handlar nog om att smälta ihop olika erfarenheter och när det lyckas, då blir det bra.

Kanske är det här en sådan där text som skulle ligga och mogna och växa till sig och filas på tills den blir riktigt bra, men jag föredrar att se den som något som föddes i nuet och skall visas upp i ohyvlat skick.

Kanske ska jag också påpeka att allt jag skrivit bara gäller mig och inte innebär att jag har synpunkter på hur andra fotograferar eller fungerar eller värderar. Jag bara kartlägger mig själv. 

Dessutom finns det i denna text en massa trådar kvar att nysta i, så det kommer säkert mera. Det här med förebilder har jag funderat ett bra tag på att skriva om, så det kanske är moget nu (eller snarare att jag nog har lite mera tid över, framöver).  Fast kanske ska jag kalla det inspirationsskällor, med tanke på mitt ovanstående resonemang. Vi får väl se vad som kan dyka upp.