Medan vi väntar på dagens gryning kan vi ju titta vidare på gårdagens

Vissa morgnar kan vara ymniga för fotografen och ge många bilder. I går var en sådan dag, eller också lider jag av brist på urskillning.  Ljuset var i alla fall inbjudande.

.

Ljuset var alltså förföriskt, men också svårfångat med sin kontrastrikedom. Ska man välja urfrätt himmel eller kolsvarta motiv? Jag väljer att underexponera och sedan se vad jag kan hitta i skuggorna, det brukar finnas mer att hitta där än i en överexponerad himmel. Men ibland gör jag tvärtom och väljer att offra himlen.

.

Det här huset har jag alltid tyckt att det ser erbarmligt tråkigt ut, så kanske tar jag en tråkdag och tar en tråkbild av det. Nu fick det bara bli ytterligare en testbild med vidvinkelzoomen som jag håller på att köra in.

Det är förstås vidvinkeln som gör att det lutar i vänsterkant.

.

Behovsuppehåll.

Motljus och morgonsol. Även här lutar husen.

En balansgång ljusmässigt. Det kan ju aldrig bli som i verkligheten, men det är roligt att försöka. Det är ju det som är hela syftet för mig, att det ska vara roligt, det är därför jag fotograferar. Nej, inte riktigt förresten, jag fotograferar ju också för att kunna blogga, så jag har något att skriva om. Det är lika roligt att skriva och ännu roligare att göra både och, både fota och skriva. Någon sorts symbios?

Ett sätt att hantera motivet är att fånga det genom fuktigt glas.

Förstora, så ser ni järnvägsspåren.

När vi passerat skyddsglasen på bron över järnvägen kan vi få en överblick.

Där nere finns busshålplatserna där jag jagade hjältar i förra inlägget.

Efter en kort bussfärd klev jag av för tidigt och närmade mig Kista till fots.

.

Nu börjar jag ana dagens skymning utanför fönstret. Kanske dags att ge sig ut i regn och blåst..