Med suddig blick på omvärden
eller går det bara för fort?

Som daglig spatserare kan jag ju inte ungå att fascineras av hur marken passerar under mig när jag går, speciellt om jag riktar blicken neråt. Ja det är ju inte så att verkligheten swischar förbi som när man tittar ut genom tågfönstret i hög fart, men nog är det en rörelse allt. Rörelsen framåt, eller är det marken som rör sig bakåt. Det kanske beror på hur egocentrisk man är.

Men för att studera rörelsen kan man ju ta kameran till hjälp. Det gjorde jag i morse, mellan avloppsbrunnarna. Det är fantastiskt vad man kan ha roligt på väg till jobbet.

Abstrakt skokonst, eller kanske fotfoto på fotofot.

Riktigt fort kan det gå ibland, eller...

Det var ju förstås höstfärgerna som inspirerade mig till de här bilderna. Jag har testat förut, men då har det inte blivit så här färgglatt och livfullt.

En massa höstlöv som har bråttom förbi. Vart ska dom?

När jag gick hem hade det förstås mörknat och stämningen och färgerna var det nu de gula gatlyktorna som stod för. Stannade för att ta ett litet självporträtt.

 Jag.  Åtminstone en del (den nedre).

Och när jag gick där swischade villorna förbi och blev till små palats i mörkret

 Det nya husdjuret.  Ringlande ljusormar.

 Abstraktast av dem alla blev nog denna.

Jag går.

Morgonens och kvällens bilder.

Canon S70, 0.5-4 sek.

2008-10-03 07:08   N Thomas Meldert

Du har rätt. Det blir färgrannare och fartigare på på marken på hösten. Se upp för stolparna. En del människor är benägna att kollidera med dom medan de går och studerar marken.

Besvara