Längs vägen

Jag gick längs vägen idag, även om det var  mest gator  jag gick på, men det var den väg jag ofta(st) gick till jobbet, på den tid jag gick till jobbet. Nu går  jag var  jag vill eftersom jag inte behöver  gå till jobbet  längre, men idag ville jag just här. På sitt sätt ett kärt återseende och samtidigt spännande att se vilka motiv  jag skulle  snubbla på, och hur jag skulle se dem med dagens ögon. Skulle jag uppfatta dem som förr i tiden?  Skulle jag återge  dem likadant, som förr i tiden? Skulle de överhuvudtaget se ut som förr i tiden?

Ett välkänt  motiv  kunde fortfarande  anas  blekt i fjärran. Hotellskrapan.

Men längs vägen  mötte jag  förändringar på gång. Det rivs för att bli nytt.

Jag känner  lite extra för sådana här  hus invid en liten torgbildning.

De påminner  mig om min uppväxt, visserligen på en annan plats i en annan kommun, men med sådan här miljö och sådana här hus, med speceri-, bröd- och tobaksaffär samt damfrisering. Det nödvändigaste alltså. Lite nostalgiskt är det  att allt sådant försvunnit, utom  damfriseringarna förstås som inte  kan ersättas av en stormarknad.

Och över alltihop vakar tornet i fjärran.

Alla gamla hus är inte lika fräscha

Knappast heller attraktivt  läge. Bakom ryggen  på mig , när jag tar bilden, brusar, minst sagt, snarast bullrar,en sexfilig motorväg.

Höstspeglingar.

Och så en hotell-selfie, det var ett tag sedan sist.

Trevlig helg,önskar  jag  alla glada fotografer.