Kvarteret Stenbocken - inte bara puckeln
Tobakstillverkning, branta backar och spikplockning
Jag fortsätter flanerandet i mina barndomstrakter. Det är lite spännande att se vad jag hittar.
Nu när vi varit inne i huset där jag bodde kan vi utforska omgivningarna lite mer och titta på hela kvarteret - Stenbocken. Det ser inte så stort ut på kartan, men man upplever det som mycket större än det är, pga. höjdskillnaden. Hörnet vid Ellens bageri ligger nära högsta punkten på puckeln, det diagonalt motsatta ligger nästan nere vid Mälarens nivå. Längs en sida löper Brännkyrkagatan med sin backe, längs en annan sida en lång trappa, Pustegränd. Det hörs på namnet att det är jobbigt att gå upp där. Kanske ännu jobbigare innan trappan fanns.
Om vi återvänder till toppen av Brännkyrkagatsbacken befinner vi oss vid porten Maria trappgränd 7. Den var större än andra portar, tillräcklig för inte bara människor utan även för häst och vagn. Den var lite spännande. Där fanns det jämngamla kompisar, men också stora grabbar att vara lite rädd för.
Det fanns en stor gård därinnanför. Till den kunde man också komma om man gick in porten Hornsgatan 32 och gick genom en lång gång. Och inne på gården fanns det ännu en port man kunde gå in i, och som ledde till ett ännu ett hus (och var det inte en gård till?).
Ett ganska stort komplex alltså. Då var det bostäder och det är det än idag, men det finns en äldre historia. Tobakshistoria. Här låg en gång Sveriges största tobakfabrik med ett 80-tal anställda på 1860-talet. Men tillverkningen startade redan hundra år tidigare. Ångmaskin, snuskvarnar och annat huserade i husen mot Brännkyrkagatan. Men det visste inte jag.
Vänder vi på blicken ser vi ut mot Hornsgatan igen, med Maria-kyrkan i fonden. Den röda bilen står vid de inre delarna av Ellens Bageri, därinne där TV-serien "Tårtan" till stora delar ägde rum.
Vi kan också blicka ut över kullerstensbacken, Brännkyrkagatans östliga del. F.d. tobakskomplexet till höger.
Vid backens nedre del finns mycket nybyggt. Där var det skjul och stök och brobygge ("nya" järnvägsbron) och annat. Där gick det att plocka spik som man kunde gå till skroten med och få några öre per kilo. Det gjorde de stora pojkarna. Vi som var mindre fick gärna hjälpa till att plocka. Att plocka spik kunde vara en skojig lek.
Vi kan ju också studera backen från andra hållet.
En rejäl uppförsbacke. 22 % lutning. Kullersten. Jobbigt att cykla uppför. Det går enklast i rännstenen, där stenarna är platta. De stora grabbarna som hade cykel tävlade om vem som kom längst. Inte särskilt långt.
Och uppe på toppen av backen syns det stora trädet från ett tidigare inlägg.
I den korsningen finns också ett mindre träd.
Det fanns inte på min tid, i det här hörnet låg en liten bilverkstad. Nu ligger jorden svart, men den såg ganska nyutlagd ut, så kanske kommer det att grönska här.
Och visst är det en fin del av sta'n.
Tackar/J-O
Jag har bott i Stockholm i tio år nu men det var bara några år sedan jag upptäckte de kvarter du berättar om. De är väldigt gemytliga och det är guld att få lite "inside information" om dem.
/Thomas
Spännande bildberättelse!