Konsten att välja kamera... ...upplösningen, eller bara del 2?

Mit förra inlägg blev både spretigt och fullt av sidospår, så som det blir när man skriver utan plan och fokus och låter associationerna styra, men så kan ju också verkligheten vara, att tillfälligheterna påverkar  göranden och låtanden. "Tillfället gör tjuven" heter det ju, gäller detsamma även för fotografer eller kameraval? Eller bloggare?

Nuläget när det gäller mitt kameraval präglas framförallt av två saker, dels att jag började blogga här på Fotosidan, dels av vad som hänt de senaste två åren sedan jag köpte min Olympus PEN.  Båda dessa händelser har påverkat mitt fotograferande och därmed vad jag behöver (och vill ha!) för utrustning.

Bloggandet har påverkat och vidgat mina motivval och därmed synen på vad jag kräver av min utrustning. Det har gjort att jag har kommit tillbaks till det som var min ledstjärna på den analoga tiden, att en utrustning bör vara liten, lätt och smidig och enkel att ha med sig.

Bildkvaliten skall vara tillräckligt bra. Observera att jag inte skriver optimal, eller så bra som möjligt, utan bara tillräckligt bra. Så bra att bilderna duger. Men då gäller det att veta vad man behöver och det är väl det som är det svåra.

Tillräckligt bra? Hur högt ska man sikta? Eller gäller det bara att synas?

Systemval

Indirekt gjorde jag ju ett systemval när jag köpte Olympusen, det är ju en micro 4/3-kamera, men jag tänkte inte så mycket på det när jag köpte kameran, jag var ju mest ute efter  kombinationen kamera + optik med en större sensor än i min pocketkamera, och optiken var ju "pannkakan" 17 mm/2.8 som ger en måttlig vidvinkel och lämplig för mitt vardagliga fotograferande. Det visade sig vara rätt tänkt, den kombinationen har gett mig många bra bilder och mycken glädje.

Givetvis var jag medveten om att det var en chansning, det var Olympus första produkt enligt m4/3-standarden, och det fanns bara en tillverkare till, men med ett begränsat sortiment. Men nu verkar det som intresset växer, både Olympus och Panasonic kommer med rader av nyheter, så jag verkar kunna sitta tryggt ett tag.

Men då sitter jag ju här med dubbla system,  m4/3 och ett Canon. Det blir allt mer sällan jag använder den stora kameran, just för att den är stor tillräckligt stor för att inte bara slinka med, den måste transporteras på något sätt. Det är ju inget som direkt bekymrar mig, men jag observerar att det är så.

En helt annan fråga är ju: Vad skulle jag välja om jag inte hade någon systemkamera och slapp styras av det jag redan har? En svår fråga. En stor skillnad jag upplever idag är inte bildkvaliten utan att min Canon är en spegelreflexkamera. Spegeln gör fortfarande skillnad i precision. En annan skillnad är att en större kamera kan ha större reglage som inte sitter lika tätt. Men för att verkligen få en skillnad i bildkvalitet är det nog en fullformatare det handlar om.

Skulle jag då prioritera bildkvalitet+spegel eller smidighet? Som jag fotograferar nu är det nog smidigheten jag skulle prioritera, men lyckligtvis slipper jag göra det valet.

Vilken väg ska man gå?

Liten, lätt och smidig

Det var något jag konstaterade redan på 70-talet, att jag vill ha en utrustning som var liten och lätt men ändå kompetent. Det var Olympus OM-system som fick upp mina ögon för det, och tillsammans med viktoptimering inför fjällvandringar resulterade det i ett kamerahus  och 24 mm +85 mm, kompletterat med ett 50 mm macro. Vikt c:a 1 kg tillsammans. Objektivvalet kanske kan tyckas lite udda, men det var så jag fotograferade.

Sett i det perspektivet tycker jag min Canon 40D är onödigt stor.

Olympus och Panasonics m4/3-kameror är däremot små och smidiga (och det gäller ju även Sony's NEX och Samsungs små kameror).

När jag skaffade min PEN såg jag det mest som en mer kompetent ersättare för min kompaktkamera. När tiden gick insåg jag att det faktiskt också var en ganska så kompetent systemkamera, men med en enda stor brist: jag kan inte sätta en elektronisk sökare på den. Hade jag väntat 2-3 månader hade läget blivit annorlunda, då kom nämligen efterföjaren Ep-2, med en enda viktig skillnad. På den kan man sätta en elektronisk sökare.  Lurad? Ja, lite så kände jag mig.

Med tiden växte behovet av att ha en elektronisk sökare, inte minst när jag började leka med gamla manuella objektiv. Displayen räcker inte till för manuell fokusering när den skall vara noggrann.

Avfälling?

Det var detta som gjorde mig till avfälling. En enkel ekonomisk kalkyl (lite addition bara) visade att det klart billigaste sättet att få en sökare var att köpa en utgående Panasonic-modell med inbyggd sökare till nedsatt pris (en G2). Det var bara att eliminera alla andra alternativ för att de var betydligt dyrare.

Om jag i stället tänker mig att jag ännu inte hade någon m4/3-kamera, vad skulle jag köpa då?  Då tror jag nog det skulle bli en Olympus plus seperat sökare. Trots allt gillar jag den bättre, även om jag mest använt Panasonicen på sistone. Och nu har ju Olympus kommit med nya modeller

Men det jag ibland saknar är en kamera, lika liten som min avlagda S70, som man kan stoppa i byxfickan...

...men först kanske jag skulle pröva kameran i min nya mobil.

Trots allt är ju den bästa kameran den man har med sig, för med den kan man ta bilder! Som någon sa någon gång: "Det finns dom som har kameror och det finns dom fotograferar". Helst vill jag tillhöra den senare kategorin, det förstnämnda är bara vägen dit, men ibland blir jag lite vilsen. Då kan det hjälpa att skriva.

Jag lovar, mitt nästa inlägg blir kortare och mest bilder!

.

2011-07-19 13:01   pic-tor

"Det man vinner i kraft förlorar man i väg" fick man en gång lära sig i skolan och då var det mekanik och hävstången det gällde om jag minns rätt. Kan man applicera motsvarande axiom på kameror? "Det man vinner i bildkvalitet förlorar man i vikt". Större bildsensorer ger i allmänhet bättre bildkvalitet samt större och tyngre kameror. Rent generellt är det bra att kamerorna blir mindre men det får inte inverka på hanterbarheten och bildkvaliteten. Många vill ha ljusstarka objektiv, som med dagens teknik ofta är stora och klumpiga, och då kan kameran inte vara hur liten som helst. Jag antar att vi rätt snart kommer fram till en kritisk massa som kvalitetskameror inte kan underskrida.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-19 13:18

Visst är det så, både när det gäller hävstänger (och inte bara hävstänger) och kameror.
Det där med storlek och hanterbarhet kan vara tveeggat. Stor kamera, tung och klumpig och därför svårhanterad, liten kamera, smått och pilligt, och därför svårt att hantera. Som alltid, kompromisser och gyllene (förhoppningsvis) medelvägar. Det gäller bara att hitta dem.

Men visst är min största kamera bäst, rent tekniskt, men vill jag alltid släpa på den?

Svara

2011-07-19 16:23   Iwa

För egen del har jag två krav vad gäller bildkvalité, nämligen en sensor som kan ge tillräckligt kort skärpedjup (d v s 4/3 och större) samt en tillräckligt snabb autofokus (säg <0,3 s.). Då även de moderna spegellösa systemarna klarar det, blir det en fråga om känsla snarare än om bildkvalité. Är man beredd att avstå från den optiska sökaren och känslan i "spegelklicket" till förmån för en mindre kamera? Personligen tillhör jag de som inte är beredd att göra detta val.

Det har blivit vanligt att förutsäga spegelkamerornas död. Om man ser historiskt så visar det sig emellertid att spegelkamerorna på den analoga-manuella tiden trängde ut mätsökarkamerorna, trots att dessa var mindre, lättare och tog lika bra bilder. Så det var nog känslan i spegelfotograferandet snarare än bildkvalitén som en gång fällde avgörandet. Och dessa förhållanden gäller väl än idag? Mitt tips är alltså att de flesta även i fortsättningen kommer att vilja fota med en "riktig" kamera :-)

Besvara

Svar från janolof 2011-07-19 18:03

Det där med skärpedjupet håller jag med om, att det ska kunna bli kort när man vill ha det, likaså den optiska sökaren när man behöver den precisionen. Men om/när de elektroniska sökarna når tillräcklig precision bortfaller det sakliga argumentet (men inte det känslomässiga). Och dom är på god väg.
Spegelklicket bryr jag mig inte så mycket om. Och inte snabbheten hos autofokusen heller, har aldrig upplevt att den varit för långsam (men det kan ju bero på motivval också).

Men visst är min spegelreflexkamera bättre än de här småkamerorna, utom när det gäller storlek och vikt och smidighet att ha med sig!

Svara

2011-07-19 17:35   begust

Släpar ofta på min D700, en best helt klart, men ack så bra.
Med 50 mm på är den OK, med 24-70 blir det tungt och lite otympligt
Så funderingar på en mindre enhet finns. Har visserligen en Ixus som tar bra bilder, men de är inte samma känsla i den.
Så en PEN har jag sneglat på hade den haft sökare så. Det där med externa sökare känns lite fel, så jag kikar mer och mer på Panasonics G2 och G3.
Jag har ju en OM1 + OM 4 också, men det digitala är lite snabbare och lättare.Och med 4/3 så kommer ju de fina objektiven till användning.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-19 18:09

Jag har ju vant mig vid att använda PEN:en utan sökare, och för det mesta jag använt den till har det fungerat bra utan sökare. Jag ser det mer som att en sökare skulle bredda användningsområdet ytterligare. När det verkligen gäller har man ju ändå storkameran att ta till.

Svara

2011-07-19 19:37   EGW

En bra sammanfattning av just det jag känner själv, faktiskt. Kanske lägger jag själv ännu lite mer tonvikt på hanterliga reglage. Men det är något som jag inte riktigt kan bedöma utan att jobba lite med kameran. Och affärerna lånar i allmänhet inte ut dem. Min NX100 är ett steg i rätt riktning i alla fall, även om också den har sina brister i användargränssnittet. Jag kan tänka mig att en person med stora händer (jag har små) tycker att reglagen är för pilliga.

Det går i alla fall inte att komma någonstans genom att bara sitta på kammaren och grubbla. Man måste våga pröva.

Jag upprepar det jag sagt förut, jag tror att spegellösa systemkameror kommer att ta mycket av marknaden för halvproffs systemkameror. De har så många fördelar. Visserligen är en spegelsökare bättre att jobba med, men jag tror att de flesta accepterar att kompromissa bort den om de därigenom vinner många andra fördelar. Många som redan har en DSLR sneglar nog också på de små och smidiga kamerorna när de funderar på nyanskaffning. Den gamla kameran finns ju i alla fall där vid behov! Inte många gör nog som Thomas Pindelsky, som helt enkelt sålde hela den gamla utrustningen. Jag har själv funderat på att göra det, men min DSLR är trots allt för trevlig att fotografera med, när man väl har fått den med sig. Så den får hänga med tills det kanske är uppenbart en dag att jag inte använder den alls. Om den dagen någonsin kommer.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-19 20:28

Jag är ju inte förvånad att jag landade där jag landade, jag hade nog anat att jag skulle komma till ett liknande resultat som du, men jag var tvungen att skriva mig igenom tankeprocessen för att komma dit, och jag kom nog på en del saker på vägen som jag inte skrivit ner, men som kanske dyker upp någon annan gång.
Bland yngre fotografer finns det ju många som aldrig upplevt en spegelreflexkamera, de har kommit in i fotograferingen via kameror med display och det är deras referenspunkt, så på sikt tror jag inte den stora massan kommer att fråga efter speglar, men att de kan uppleva att en elektronisk sökare är en hjälp i lägen när displayen sviker.

Och att göra mig av med den gamla utrustningen har jag inte en tanke på!

Svara

2011-07-20 00:08   Iwa

En fundering är om spegelkamerorna nu när de spegellösa flåsar i nacken kommer att gå mot fullformat för att hålla avståndet. Själv går jag omkring och suktar efter en fullformatare i en d7000ens kropp - mest för den underbara sökarens skull.

Besvara