Just nu känns det kvadratiska inspirerande
I mina två senaste blogginlägg prövade jag på det kvadratiska formatet, mest för att möjligheten finns att göra det direkt i kameran, men jag blev så sugen att jag blev inspirerad att testa mer. Egentligen är det inte så märkvärdigt. Jag fotograferar som vanligt med råformat, med skillnaden att jag får en kvadratisk råfil, och ser det kvadratiska utsnittet i sökaren.
Den stora skillnaden ligger komponerandet. Visst har jag gjort kvadratiska bilder förut, men då har jag beskurit dem, inte i fotograferingsögonblicket utan senare i datorn. Det blir skillnad om man "är kvadratisk" redan från början, redan i sökaren, redan i seendet.
.
Alltså tog jag en promenad på Järvafältet för att se hur det skulle gå. Det är ju lite annorlunda fotomässigt än den urbana miljön. Det öppna landskapet är ju som gjort för avlånga format, liggande bilder, avlångt som det är i sig självt. Med kvadraten bryter man ju ner detta på något sätt.
Behövde jag då tänka om, när jag gav mig ut i landskapet med "kvadratisk" kamera? Nej, egentligen inte, för jag brukar inte tänka så mycket när jag fotograferar (och moderna kameror har ju till stor del eliminerat behovet av att tänka), utan jag går ju oftast på känslan, den odefinierade.
Kompositionsregler, gyllene snittet och andra sådana finesser har aldrig intresserat mig, och därför vet jag föga om dem. Dessutom tar de bort nöjet med att fotografera.
Jag upplevde en sorts harmoni, jämvikt och lugn när jag gick där idag med min kamera. Om det var det kvadratiska formatet som gjorde det, eller tvärtom att det var min sinnesstämning som gjorde bilderna kvadratiska vet jag inte riktigt, men skönt var det.
Jag valde att göra enkla bilder.
Bara små enkla utsnitt av verkligheten.
Utsnitt som passar formatet.
Ingen dramatik, bara naturens skönhet.
Som jag såg den
Svartvit? Ja, färgen förtog stämningen.
.
Jag är själv uppvuxen med det kvadratiska formatet från min barndom, då min första kamera hade kvadratiska negativ. Min pappa däremot köpte tidigt kameror med småbildsformat och 1971 köpte jag själv min första småbildskamera, en Minolta SRT 101.
Jag önskar ibland att kameran gav möjlighet att välja kvadratiskt bildformat, men det går inte utan beskärning.
Om du fortsätter att utforska det kvadratiska formatet så skall det bli kul att följa utvecklingen.
Att Instagram blivit kvadratiskt hade jag ingen aning om, det är en värld jag inte följer. Jag tror nog att jag kommer att fortsätta kvadratiskt ett tag, en kul grej först, men kanske något större med tiden. Min barndom är dokumenterad i 6 x6, så formatet är ju inte obekant. Min första systemkamera var också en SRT101, intjänad en sommar på paraplyfabrik, -67 tror jag det var.