Jag tog en liten promenad efter fikat på det lokala fiket och lyckligtvis hade jag en liten kamera i fickan.
Hade jag inte haft kameran i fickan hade jag missat det här och det hade varit lite synd.
Jag är ganska säker på att jag inte gått just här om inte kameran varit med. Och då hade jag inte sett vad jag såg. Och ni hade inte fått se det, för då hade det inte blivit en bild, bara en syn som snart bleknat i mitt minne. Ha alltså alltid en kamera i fickan. Det har ju många idag, fast den kameran heter Mobil. Jag föredrar en kamera. Mobilen har jag med för att kunna bli störd under promenaden.
.
Jag tycker det här med att ha en liten kamera i fickan är ett behagligt sätt att fotografera. Det började egentligen med att jag började blogga här på Fotosidan, och efter ett tag började ha med mig en kompaktkamera i fickan när jag gick (eller cyklade) till och från jobbet. Då fattade jag tycke för det här sättet att fotografera de vardagliga små obetydliga observationerna. Och sedan har det rullat på.
Nu har jag lite återkommit till det, med mitt senaste kameraköp, en liten sak i fickstorlek. Den kameran har gjort mig glad. Känner mig som en liten gosse som går ut och leker.
Och idag har jag lekt fram de här bilderna med den nya leksaken. Och några till, som ni kanske får se senare. Och sådana ni aldrig får se . En del har redan hamnat i papperskorgen.
Det Handlar ju också om att lära sig den nya kameran. Det var mycket enklare på analogtiden. De flesta kameror fungerade i stort sett lika. Tid, bländare och ljus, behärskade man det kom man långt. Inga menyer man gick vilse i, inte en massa onödiga funktioner, och egentligen är det så jag helst fotar idag också om inte kameran sätter p för det.
Tack för att jag fick se dina vardagsbetraktelser!!
Den levererar bra vid sådana här situationer, verkar det. Men jag skulle inte lita på den i alla lägen.