Jag sökte mig hemåt genom den gamla staden

Det var fredagskväll och sommarvarmt och mycket folk och vimmel och trängsel och den gamla staden var förstås Stockholms Gamla Stan, och jag sökte mig upp till lugnet och skuggan i de gamla gränderna dit vimlet inte hade sökt sig och där solen och skuggorna gjorde staden levande.

Sedan gäller det ju att försöka få till några bilder också, om det är det man är ute efter, fast egentligen var det inte så det var den här gången, jag bara valde en väg till pendeltåget för att ta mig hem, men när jag gick där var jag tvungen att gräva fram kameran ur väskan, den lilla kompakten som för säkerhets  skull fanns där, inte för att det fanns bilder där som nödvändigtvis måste tas,  utan för att ljuset lockade mig.

Kontrasterna här blir nödvändigtvis stora här i den här belysningen och jag ha kommit underfund med att det är OK att små ljusa partier i bakgrunden blir utfrätta, om man därigenom räddar mörkret från att bli mörkare än vad det  är och vad som behövs.  På köpet blir också bilderna lite ljusare, lite gladare och lite somrigare och det känns inte helt fel.

Prästgatan - idag vimmelfri!  Om nu inte en fotograferande turist med sällskap kan bilda ett vimmel där i fjärran.

Ljuset där bort' i gatan var så vackert så egentligen borde jag inte ha försökt fånga det.

"Jag är hemma klockan nio"

Ropet ekade i gränden när hon stack iväg...

.

Återigen sol och skugga...

... och kontraster

Sedan lämnade jag den vimmelfria Prästgatan och drog mig ner till turiststråket och där var stämningen en helt annan.

Bäst att svalka sig med en glass.

2013-06-02 11:26   canic

Det slår mig att det är mycket få gångtunnlar i Gamla Stan...

Gillar de olika gula nyanserna på husen och ljuset där uppe.

/nic

Besvara

Svar från janolof 2013-06-02 11:36

Gångtunnlar verkar ha varit ett underskattat arkitektoniskt element på den tiden... eller så är de hemliga.
Roligt att du gillar hus och ljus!
Tack /J-O

Svara