Jag blir nog aldrig någon bra gatufotograf, så då får jag väl ägna mig åt ytor och linjer istället
Tyskland[6]
Jag går längs gatorna och ser alla linjer, ytor och mönster och andra former och njuter spontant och vill ofta lika spontant fånga dem. Ska jag fånga andra gatubilder, gatuliv och människor måste jag anstränga mig mer, mycket mer och blir sällan nöjd. Visst det är en fråga om träning och vana, men det är något mer, känslan är inte den rätta.
När jag passerar en sådan här kyrka kan jag inte undvika att se och titta och uppleva linjespelet och geometrierna, och eftersom jag passerade där flera gånger blev det en bild också.
De här vita skynkena som används så flitigt vid byggen idag har ju försett oss fotografer med en helt ny bildvärld och bidrar aftonsolen dessutom med släpljus är det bara att tacka och ta emot.
Kommer man sedan utanför själva stadsbebyggelsen öppnar sig stora ytor, här kantat upptill av en vingård.
Och här ger vinodlingen både yta och linjer och mönster.
Lite längre upp på berget är det linjerna som först fångar ögat, trots de stora ytorna, iallafall mitt öga.
För att inte tala om den skönt formade kurvan...
... i skirt vårljus.
Och när man kommer ut ur skogen till det här öppna landskapet är det nästan så att man vill brista ut i sång. "Sound of Music ..."
Vi kan väl stanna här och njuta...
(Hm, undrar varför människorna blir så små i mina bilder)
Olympus PEN
på fortsatta äventyr i Freiburg