Industar vs "Plastoptik" vs Takumar vs Canon vs Olympus vs Panasonic & gammalt vs nytt

Jag hade inget speciellt för mig idag och ingen inspiration för någon fototur, eller rättare sagt, jag kom inte på något utflyktsmål som lockade. Kanske var jag bara trött, kanske var det inget roligt att fotografera längre, kanske var det inre kreativitetsförrådet slut, kanske...

Jag satt på en stol utanför dörren med min Olympus i handen och kom på att jag kanske skulle testa objektiv på den, något av de nya (läs: gamla) och valet föll på Industaren, den lilla ryssen (eller kan han vara ukrainare?), för den var närmast. Det var det här med att fokusera på skärmen jag ville testa igen. Det går ju riktigt bra om ljusförhållandena är bra, men det går inte att hålla kameran på ett vettigt sätt. Hade jag varit ung hade det nog inte varit något problem, men nu är det både glasögon och ögon att ta hänsyn till.

Prövandet resulterade i bilder också, inga konstnärliga mästerverk, mera funktionsprover, och sedan ledde det ena till det andra.

Björnbärsblommorna fick agera skärpetestare och kanske också skärpedjupstestare.

Det är ju svårare att hitta rätt med skärpan när skärpedjupet är litet för då måste man verkligen hitta rätt, så därför körde jag med full öppning. Här tycker jag det lyckades.  Det är ju också enklare att hitta fokus med full öppning, för då är sökarbilden ljusare (ingen bländarautometik, med de här gamla objektiven).

Bilden är ingen skönhet när det gäller komposition, men nu var det inte det som det handlade om. Bilden blev också en studie i bakgrunds(o)skärpan hos objektivet, och då började tanken på objektivtest dyka upp igen, eller snarare objektivjämförelse.

Jag riktade sedan blicken åt ett annat håll, där man kan se längre, dvs det går att se hur bakgrunden bär sig åt när den befinner  sig långt bort.

Fokus i närheten av närgränsen och full öppning, bl 3,5. Höghusen i bakgrunden kan bara anas.

Sedan vände jag på det, fokus någonstans långt bort, men fortfarande bl 3,5, alltså inte när gluggen är som skarpast. Det prövade jag inte den här gången.

Någonstans här bytte jag kamerahus också, från Olympus PEN till Panasonic G2, så då fick jag en jämförelse där också. G2:an vinner det manuella fokuseringsracet, eftersom den har en inbyggd sökare och jag slipper fokusera på skärmen. Däremot är nog Olympusen trevligare för övrigt, kanske för att jag är van vid den, kanske för att den är trevligare. Vill inte bestämma mig än, men känslan är ju viktig. Panasonicen är ett bra verktyg, Olympusen är en god vän. Synd att det inte går att sätta en elektronisk sökare på vännen.

Det finns lösningar på det problemet också, men det är inte dags för det än.

Jag bytte sedan till "plast"-objektiv, ja det känns så, normal-zoomen som följde med G2:an. Jag har inte prövat det förut, men känslan vägde lätt när jag höll det i handen, kändes som en plastleksak. Men nu var det inte det som gällde utan fukusering och skärpedjup. Valde största brännvidden, 42 mm, den som kommer närmast Industarens 50 mm, och där är ljusstyrkan blygsamma 5,6.

Oskarpare än så här gick det inte att få husen i bakgrunden.

Bytte därför objektiv igen. Takumar 1,8/55mm, en tungklump jämfört med plast-zoomen, men den känns gedigen att hålla i och väl värd de 310 kronorna den kostade. Vad kan den då göra med ovanstående motiv?

Med bländare 1,8 trollar den nästan helt bort husen i bakgrunden

Det här exemplet visar på en egenskap som gör att jag tycker att jag har nytta av de manuella objektiven. Det går att få kort skärpedjup. Eftersom det nu börjar komma även m4/3-objektiv med sådana egenskaper, finns det säkert fler än jag som uppskattar sådana egenskaper, men med en helt annan prislapp. Det skiljer en tiopotens i pris.

Ett litet skärpedjupsexempel till med Takumaren.

Som sagt, bara ett exempel. Bara för att det var roligt.

Däremot har den en annan egenhet, Takumaren...

Om man fokuserar vid närgränsen (ca. 45 cm) med full öppning (bl 1,8) och riktar kameran mot något som är ett par meter bort ser det ut så här. Effektfullt eller störande? Beror på...

Men vad kan då min Canon göra?

När jag nu håller på att leka med mina små, billiga, gamla och manuella, men roliga objektiv, kan man ju också fråga sig vad storkameran kan göra, eller snarare då objektiven.

Vi tar extremen först, 10 mm på Canon 40D.

Om man förstorar och tittar mitt i bilden högst upp kan man ana höghusen.

Vad var det nu för vits med den bilden. Ingen egentligen, annat än att det var lite skoj.

Här kommer däremot en jämförelse. Blomman är  rejält avskild från bakgrunden.

Canon 100 mm Macro med bländare 2.8 för att minimera skärpedjupet

När jag ändå hade macrot framme kunde jag inte undvika att krypa lite i gräset för att se om jag kunde hitta något där.

Det blev en kort fotoutflykt idag. Aldrig mer än tio meter hemifrån. Men så var det också prov som stod i centrum och inte motiv och bilder.

.

2011-07-05 23:13   Hembygdsfotografen

Roligt att läsa. Även jag drabbas av leda ibland, går 10 m med kameran i handen och vänder hem. Och, man kan ju ha kul där med!

/krister

Besvara

Svar från janolof 2011-07-06 08:34

Aha, är det fler som bär sig åt så? Då är jag inte ensam då ;)
Roligt att du gilllar.

Svara

2011-07-06 00:55   EGW

Jag tycker faktiskt att bilderna från Olympus var roligare än motsvarande bilder från Canon. Björnbärsblomman t ex. Med en lång makroglugg är det ju ingen konst att trolla bort bakgrunden från en närbild, men det spännande är att ha den med, fastän precis lagom (o)skarp.

Besvara

Svar från janolof 2011-07-06 08:37

Jo, det är ju sådana egenskaper som är intressanta att utforska, för allt kan man inte se i sökaren utan behöver se de färdiga bilderna.

Svara