Fredagen var lång, så den räckte till en promenad den också, en lite länngre

Och solens strålar räckte till att belysa motiven  längs vägen.

Det blev inte  bara ett varv runt det oregelbundna kvarteret, den  här gången, men det visste jag  inte när  jag gick hemifrån. Det blev Töjnan (där jag bor), Fågelsången, Hersby och så Bagarby, men  allt i Tureberg.

Två skuggor, en smög i diket.

.

Jag  plockade fram  min första m4/3-kamera  till den här promenaden: EP-1:an, som inte har  någon  "riktig"sökare, bara en sådan där liten  optisk. Det gick det med, eftersom  jag hade satt på objektivet som följde med kameran en gång i tiden.

En kurva med lite snö kvar, men  det  jag var nyfiken  på,var om skrapan i fjärran skulle fastna på bilden? Förstora!

Ännu har inte allt smält.

Där träden är borta och det ska byggas.

Skärtorsdag och lite trött, men ett varv runt kvarteret blev det i alla fall

om man nu kan kalla det  för kvarter med den oregelbundna formen. I alla fall  svängde  jag till höger när det fanns en  väg där.

Jag började i  alla fall här, där någon parkerat fordonet efter dagens arbete, om det nu inte  är  en traktor som tinat fram.

.

Påskhimmel, men någon käring såg jag  ej.

.

HärSyns i allafall att det  är ett gathörn...eller är det  skäl att  kalla det vägskäl.

Kyrkan syns i fjärran...

...och här skymtas en glassgubbe.

.

Nästan hemma!

Vinterns rester. 

Glad påsk!

Färg överallt men vart ska jag gå?

Jag  kom ut ur skogen och till vänster fanns en djup smältvattensjö och till höger en radhuslabyrint av värsta sorten.

Det var bara att stanna och ta en bild med lillkameran

Nere vid ån

En överbliven  bild.

Ute med den lille igen, den lilla Panasonicen allltså

Den här gången satte jag ett  kort tele  på min lilla smidige, men  ibland nyckfulle och tjurige lille vän och travade iväg. lite   nyckfulla utsnitt blev det ,för skärmen är svårläst ivårljuset.

 

Frågan var åt vilket håll jag  skulle gå

Hit..

... eller dit?

Det blev  hit och där  gömde  sig ett konditori.

Men jag  gick vidare tills jag  såg vattnet.

Eller rättare  sagt, jag såg snön som dolde isen som dolde snön.

Jag  gick åt andra hållet.

Där fann jag en annan väg.

Bittvis lite slaskigt.

Me nnär jag såg husen  visste jag att det fanns en väg  härifrån

Slut