Myrorna, lyktan och slottet

bilder som blev över, kan man ju också kalla det,  bilderna som inte fick

plats i långatele-bloggandet häromsistens. Det bli alltså  utsnitts-foto igen. Komprimerade bilder?

.

Här var det lyktan, ljuset och grenarna   som  var  lite oåtkomliga utan  tele.

mmm

Här slapp jag  plaska  i blötmarkerna för  att  nå motivet.

Kyrkan på höjden och ett hus med måne. Några bilder från vidvinkelpromenaden

Jag brukar kunna se den hemifrån, som en liten  vit prick i fjärran, när himlen  är fri från moln.När jag nu kom strosande på måfå, som så ofta, drogs mina blickar  uppåt av  andra vandrare som gick uppför och  vips var jag där.

Det blev en  bild i nerifrånperspektiv.  Utsikten över vattnet från andra sidan  kyrkan är fin, men  inget för  en  vidvinkel. allt blir så smått. I stället gick jag försiktigt nedför, det var  fläckvis snorhalt och jag  var lite trött, men  mellanlandade på ett fik på hemvägen. Mellanlandningen gjorde att jag  blev pigg och tog en extra omväg på hemvägen och  hittade fler  bilder.

Den här t.e.x. Förstora så ser ni månen!

.

Den senaste tiden har mina promenader blivit mycket längre än  mina blogginlägg, i alla fall i antalet  bilder räknat. det beror på att mina fingrar gillar  kameran bättre än tangentbordet och hatar alla felskrivningar de måste rätta. En bieffekt kan  bli fler, men kortare, bloggningar.

En bonusbild kanske

Vidvinkelförvrängd verklighet.

Då skulle jag väl göra tvärtom också.

I förra inlägget gav  jag   mig ut med  det längsta  jag  har i brännviddsväg, så  idag testade jag  det  kortaste,  en vidvinkelzoom och hade jag  inte gjort det hade det inte blivit någon promenad idag, men nu blev  det två istället. Se där vad  nyttigt det  är  med  en kamera! Och med en  vidvinkel får  man  plats  med Big bag i bilden. Flera till och med.

Det får till och med plats med ett  helt nybyggt kvarter.

Sol på bygget, annat än pang i bygget!

Sol på ett annat hus.

Och solen började gå lågt.

Och jag misstänker att det  kommer  mer, för det finns fler  bilder. Men först ska  jag vila.

Det är inte bara fåglar som fastnar på bilderna

Vanligt är  väl att man skaffar sig längre  brännvidder för  särskilda ändamål eller  motiv, fåglar idrottsmän och annat långt bort . Jag köpte min telezoom  för att den var hyfsat billig (snubblade på ett rea-ex).  Dessutom var  jag  nyfiken  på vad jag kunde använda den  till,men då hamnade vänsterfoten i bandage och fotopromenaderna upphörde. Men nu verkar  de komma  igång igen och jag försöker hitta telebilder, där jag  normalt kanske skulle  använda normal  eller vidvinkel.Annars är det som vanligt, jag går, jag strosar, jag spankulerar. Jag ser, jag tittar, jag  spanar och  jag  tar en  bild. För att det känns bra. eller för att se om det blev något, eller helt enkelt  för att det gick.

Här kunde jag stå på andra  sidan  gatan och ta bilden, ett  utsnitt av en blandad verklighet.

En stund tidigare fångade jag  in det infångade ljuset.

Men vad  hade  jag  för nytta  av teleobjektivet här? Som jag uppfattade det: perspektivet jag betraktade motivet från från. Aldrig riktigt  nära, men  ändå nära

.+++++

.

Här var det lite bekvämlighet : inte plaska omkring i det blöta.

Här var det också blött.

mmmm

.

Eftersom några fåglar plötsligt flög  upp , och både  jag  och  kameran  hann  med,måste jag ju ta med den bilden

Jag skulle ta en promenad men hamnade vid Edsvik med en telezoom i handen ...

... och då vore det  ju synd  att inte   använda den.

.

Jag köpte den i höstas, på rea för ett drägligt  pris, men har  inte  använt den så  mycket på grund  av  väder, vind  och hälsa. Dags  att  dra ut med  den  alltså, men det blir  ju lite annorlunda fotograferande än med   kortare brännvidder. Byta  motiv eller byta sätt att fota  de  vanliga  motiven Växla seende? Men fåglar är ju typiska telemotiv, kanske det  som  drog  mig  hit. (Men det blev  bilder på vägen  dit  också).

Fast här är det ju ingen konst  att  plåta fåglar.

.

Här  är vi!!

Några svartvita lite  längre bort

.