Om jag orkade skulle jag...

....kunna berätta  om  hur  det är  ett åka samåkningstaxi till och  från vårdcentralen varannan  dag, med blå  påse på  foten. Som idag när jag fick  en sightseeing i köpcentrumets  parkeringshus, eller  i  förrgår när jag fick en utflykt   till Häggvik , på  köpet.

Men det  orkar jag  inte, så jag sitter här  i  fåtöljen och  stirrar  ner i golvet.

.

En gnällblog kanske?

Reflektioner och upplevelser är rubriken på min  blogg, om det  fortfarande  stämmer kan  man  säkert diskutera. Tiden har  gått och  mitt  fotande  har säkert ändrats, annars  vore  det enformigt. En  sak  som är  säkert är  att mitt  skrivande  har  ändrats, framförallt för att fingrarna inte   hänger med och  det blir  tröttande att  skriva. Och då  blir hjärnan trött också. Det gäller  när  jag skriver  för  hand  också, ofta  kan  jag  inte  läsa min  egen   handstil  heller.

Och nu blir det  inga promenader  heller eftersom  jag har  ena  foten i ett  paket. Och följaktligen inga  bilder  heller. Men då är  ju bra om  man  har några överblivna bilder  liggande.

En  sådanhär kanske.

Och nu har jag  lite kramp  i  fingrarna av  skrivandet och hoppas att felen  inte   ble vför många.

Mitttnytt

.

Det lilla nya som jag har att  komma med när det inte har hänt något.

Om man inte räknar  det som en händelse , det som  hände  med  vitbalansen när kameran tittade ut  på omgivningen.

.

Kanske rödbetsspadsfärgad snö är en  ny trend?

Och vad  är då det här, ärtsoppsfärgad  himmel?

hm?

Det är nog bäst att  sätta stopp här. Konvalescensfoto blir  som det  blir.

nDen verkliga närmiljön och lite därutanför

Det egna  hemmet kan   väl  sägas vara den verkliga närmiljön och det är ju där jag  håller  mig  nu, mer eller  mindre avskärmad från  omvärlden ,slickande mina sår. Man tager vad man har så att säga, eller därtill  är jag nödd och tvungen.

.

.

Mörkt ute (nedan ),   en  massa ISO, fri hand och   ingen hänsyn till läskig ljussättning.

.

.

Ligger i fönstret och funderar på vad   som kan  skådas utanför?

Ett upplyst hörn?

när man inte är ute och rör på sig får man leta fönstermotiv

Jag   menar när  man tvingas hålla  sig  still, för  att  inte äventyra läkande  och  tillfrisknande. Det var ett tillräckligt äventyr att  ta  sig  till vårdcentralen.

Då kan man i alla fall titta  ut i  decembers morgonmörker

.

Kanske blir det mer färggrant när  ett par  bakljus  passerar.

...eller om  man hittar  andra fönstermotiv.

Ännu  lite senare...

.

Vart tog snön   vägen?

.