Aniara och mörkret

,

Det var redan mörkt när jag  gick förbi Aniara  häromdagen. Det  är lätt hänt så här  års.

Inne bland husen.

.

På andra  sidan  Centrum,

.

Sedan var det  bara att gå  hem.

När det borde ha varit för mörkt, frusna, fumliga, fingrar-foto.

Det var ingen lång promenad, bara så lång att   jag  hittade ett kopplingsskåp som stöd.

Det kom en bil.

Från ett annat stöd.

m

.

Nattvila?

En variant.

Och  med  rörlig kamera.

Tänk vad  man  kan  göra med  teknikens  hjälp.

när

Jag gick där  i  Skymningen, eller var det  redan mörkt? Och när sker övergången mellan de två? När jag efteråt vid datorn tittar  på bilderna minns  jag  inte det.

Att det  var en SL-buss som passerade kommer jag ihåg. Och att jag  vände  mig  om och tog  en  bild. Lite svalt om fingrarna var det nog också. Och  på kameran satt en vidvinkel, en pannkaka.

Jag gick vidare och  lite längre fram vände  jag mig om igen och  tog en  bussbefriad (tror jag) bild.

Framme vid rondellen fick  jag  hjälp  av reklamen att ljussätta bilden.

.

Där blev  det också en  sådandär  bild, som på något  sätt känns som både  svart-vit och  färg på en  gång. Kanske också ett sorts uttryck?

En gravhög kom också med.

.

Sedan  gick  jag in mellan  husen...

.

Där såg  det annorlunda ut.

Det gick med  vidvinkel också.

14 mm på M4/3

skymningsbilder, men inte normala.

Jag gav mig ut i världen idag med,alltså  världen utanför min ytterdörr, och förstås hade  jag kameran  med, utan den blir det en tråkig pr0menad. men idag blev  det inte "normala"  bilder utan  bredare bilder, för jag   hade satt på en vidvinkel för  att  kanske fånga mer i bilderna.

En kana   för den  yngre generationen. Det var där jag gick förbi för några år sedan med röd mössa och det då ganska  yviga  vita skägget.En flicka som lekte på  den snöklädda kullen  ropade "jag ser tomten". Ännu gladare blev  hon  när  jag  vinkade till henne. Idag började hesa Fredrik tjuta är  jag  passerade.

Idag  njöt jag av den nedåtgående solens skönhet,  med Fredriks  tjut i bakgrunden, som  akompanjemang.

Fredrik tystnade  ju  så småningom och j jag drog mig bort mot  en  gamma  favorit, men  gick inte igenom den.

Jag valde att gå hitåt.

Där rymdes det  mycket i  bilden. Förstorar man kan man  tillochmed  se ett  kyrktorn

Bilderna och färgerna som missade förra inläggget.

Det var ju förstås  jag som såg till att de gjorde så, det har blivit besvärligt för mig  att göra långa inlägg, så jag delar  upp jobbet i flera delar .

När jag gick hemifrån tog jag en ovanligt civiliserad bild av  min  mesta gångtunnel, den vanligaste vägen  ut   i  världen.

Färgerna vid vattnet som fick  vänta till det här inlägget.

Ännu mera färger när ljuset började sina och jag började  vända hemåt.

Och därhemma  hade gångtunneln  bytt skepnad.

Och det var fortfarande "normala bilder".