Reflektioner och upplevelser
Svartvit Okltoberskymning
Jag hade gått i det öppna landskapet med höstvilande gärden, jag hade trampat skogens barr- och lövbeströdda stigar. jag hade trampat asfalt bland villor och trädgårdar, men nu hade jag kommit till handelsplatsen.
Öppna ytor väntar på byggplaners förverkligande
.
Och ett köpcentrum som väntar ett okänt öde.
Det var roligt det här att släppa in ljuset i bilderna.
På den förra promenaden med ljusets inspiration som ledstjärna, följde med nödvändighet en fortsättning.
Järvahöst
När färgerna ligger ner och vilar
.
.
Gravfält och kraftledningar förenas i oktobers begynnande skymning.
Ett brutalt hopp in i nutiden.
Oktoberskymning när det ljusa ljuset sviker.
I går gick jag ut för att känna på ljuset efter att ha läst i tidningen
Jag läste om Ivan Agueli, ett namn som inte är obekant för mig eftersom jag bott ett kvartssekel i Sala där Agueli växte upp, innan han drogs till Orienten. Han lär ha hävdat att ljuset var det viktiga i konsten. inte motivet, det var underordnat. De orden hade jag kvar i huvudet när jag gick ut på promenad, så jag funderade mer på ljuset än normalt.
Men när jag kom ut, var det första jag stötte på färggranna containrar.
Kanske har ljuset tagit över mera här.
Mer ljus och mindre motiv?
Nere vid vattnet fick ljuset ta över mer
Det blev i alla fall en omväxling i fotograferandet.
Skymningsljus, det är då fägernna ändras och kontrasterna ökar
Då kan man ju försöka "rätta till det" i bildbehandlingen eller ta det som det är.
Svartvita silhuetter och kontraster....
... eller behålla färgerna (vilka de nu var?)
En variant.
Upp för trapporna, vad nu det har med aftonljuset att göra.
Kanske blir färgerna lite mer spännande.
Om det inte blir helt färglöst.
Slut!
Normala bilder igen
Normala bilder? Ja, jag myntade ju det för någon sommar sedan, när jag strosade runt med normalobjektiv på kameran, och nu har jag gjort det igen.
.
Träd i fågelsången.
Ogräs som pryder betongvägg.
Träd som tröttnat
Färggrant.
Längs järnvägen.
.
Dags att åka hem?