en fredagspromenad hemmavid.

Kameran var förstås med, annars  hade det  inte blivit något  blogginlägg.

Björken framför  min dörr. Den  är ganska fin där den står, så jag väntar  nog  ett  tag innan jag  rycker upp den.

Vid den närbelägna  lilla lekplatsen fanns något  kvarglömt.

Eller väntade de på morgondagen?

Jag  gick mot den där grinden som i  tidigare  inlägg varit svartvit  och  öppen

Gångbanan har blivit bred  och  fin.

Jag konstaterade häromdagen hur enkelt det var att  fokusera med den  gamla  tungkameran, så nu ville jag se om Olympusen  skulle klara av  barr. Påpassligt nog passerade jag  en granhäck.

En  lek med  kort skärpedjup.

Mörkret sänker sig över den gamla  mässan.

Här ska hela  rasket  rivas.

Jag fortsatte sedan, som så många gånger förr, genom Fågelsången.

PÅ TVÅ HJUL

Bilder, sommar och uttryck, eller är det bara roligt att fotografera?

Med kamera  i hand blir det  roligare att promenera, man ser på annat sätt och man ser  motiv som kan  bli bilder . Då gäller det  ju att det man  upplevde  därute överlever tills man  kommer hem  till datorn. 

Går jag ensam ser jag kanske på  ännu ett annat  sätt, gåendes allena, kanske lite drömskt.Om nu inte det drömska uppstår därhemma.

Sommartom lekpark.

Två sorters grönt, på den här sidan och  den där.

.

På hemväg.

utflykt med lättare kamera

I de senaste blogginläggen har  jag  varit ute med den återuppväckta tungkameran, men nu var det dags för  en lite längre utflykt med  lätt  packning, så jag  återgick  till min Olympus och hade bara  normalzoomen med  mig, den  billiga som  följde med min första m4/3-kamera för ett antal  år  sedan.

.

Uppförsbackar är svåra att fotografera, de blir sällan lika branta som i verkligheten.

Det här är alltså en rejäl backe.

Kanske ser den brantare ut uppifrån.

.

Kanske bäst att  fixa cykeln om man ska orka upp för backen.

Han kom  upp.

Men varför göra det  så enkelt...

...när man   samtidigt kan ringa upp en  kompis  från cykeln.

Någon som  inte kommit  så långt ännu.

Håller på att lära  sig gå.

När jag tog fram tungkameran fans det ett minneskort i den .Och bilder! Macro.

Förr i tiden, både analogt och digitalt,  tog jag mycket  macrobilder, liggande  på marken med  myrorna krälande i byxbenen , eller balanserande  på en  sten  i en fjällbäck. Ja även  mer civilicerat. Nu  är den tiden förbi, med  ålderns  rätt.

Men när jag plockade fram tungkameran hittade  jag  några år  gamla bilder på minneskortetet,så  jag fixade  till  dem.

Förmodligen är bilderna tagna på hösten  utanför  min boning.

Några fick bli svarta...

...andra fick behålla  färgen

med tungkameran runt hörnet och andra bilder

Med  tungkameran på släp rundade jag  hörnet och såg  grinden som synts tidigare i bloggen.

Jag var på väg ut en sväng med  min gamla Canon som jag väckt ur törnrosasömnen och den   känns som en tungviktare jämfört  med de m4/3-kameror  jag  umgåtts de senaste  åren.

Strax såg jag,  på gatan där  jag  gick,  något oväntat.

Målarfärg??

Varför?

Och  strax annat oväntat

Då  riktade  jag  blicken åt annat  håll.

Och här ett fynd!

Gården  heter Fyndet!

Kanske var det där  jag fann dessa.