Gårdagens promenad började med färg

När jag såg  himlen  bestämde  jag  mig för att göra något åt den.

Fotografera den till exempel...

... och leta efter  mer färg

Köpcenterfärger

.

Där  gångtunneln  slutar.

Fläckar  av färg

.

Rött staket.

Och så hade jag   kommit  till Edsviken.

Svear och götar, har de inte funnits, Och hur var det med hälsingarna, där bortom ödmården, var de farliga?

Jag återvänder då och då  till min  bokreainspirerade nyläsning  av  den svenska historien. Boken  är tjock och minnet kort, så det går långsamt, men det är roligt att få nya perspektiv på historien jämfört  med folkskolans historiebok  från 50-talet. Kunskapen om medeltiden är mycket större  idag än den var då. Att det fanns  svear och götar , och  att de gett  namn åt  Svealand  och Götaland  avfärdas  numera. Det var  tvärtom.Svearna  var svear för  att de  bodde  i Svealand, och analogt  med  göterna. 

Men eftersom jag  har  hälften hälsingeblod  i  mig läste  jag lite  om det i stället. Eller Hälsingeländerna som det kallades,  med vilket  man avsåg  det mesta  norr  om  Gävle. Norrland  är ett senare  begrepp,  jag  är  kvar  i  medeltiden..  De  Norra  kolonierna som det  kallades i  en  1700-talstext som jag  läste  för  några år sedan.Men för att  komma  till hälsingeländerna  måste   man passera  den ruskiga  Ödmården och det gjorde  man inte, det ansågs  vara för farligt så kungens fogdar avstod från det. Samma sak gällde  länge även för Småländerna, det blivande Småland.

Hälsingland  hade istället bättre  kontakter västerut, genom  Härjedalen o och  vidare  till Norge och  beskattades ibland av  norske  kungens  fogdar. Den  svenska kolonialiseringen  av Hälsingland skedde  huvudsakligen sjövägen av  fiskare  från Gävletrakten som drog sig  norrut.

Och eftersom jag  inte  har någon nytagen  medeltidsbild  från Hälsingland, får det  bli  en  nutida Sollentunabild

Snö på tre sätt och kanske har jag gjort en tavla

En   av alla gånger denna vinter, som snön   kom och gick, fångade min kamera den  här miljön.

.

Vägen ut i stora världen, efter senaste snöfallet. Därborta i bakgrunden finns  pendeltåg  och bussar.

Den senaste snön hamnade visst också  i en tavla

nysnö

Snön som föll igår, men idag  är den och  motiven borta.

Gräsmattan

.

Bron, kranen och trädet.

.

När björken  nästan svävar

Men brutalt  bryter sig färgen och svärtan  in.

Birger Jarl

Birger Jarl  minns jag från  min  barndom och Stockholms 700-årsjubileum. Vi bodde då på Söder, nära  Gamla stan, som ju var den  Stad man  firade,även  om den   vuxit  under de  sju århundradena. Jag förstod väl  inte då riktig vad det var  man firade, men några  år senare dök  han  upp i småskolans hembygdskunskap. Om han dök upp någon gång senare i historieundervisningen minns jag inte.

Men nu dök  han  alltså upp igen, som en följd av  mitt bokrea-besök.

Det började ganska brutalt med att  han lät avrätta  sina  konkurrenter om makten  och såg  till att   en son  blev  kung, så han  kunde ha nära  kontakt med kungamakten. Sedan satte  han igång. Inte bara i Stockholm.

Han arbetade för  att få flera   kloster, biskopar och domkyrkor i landet och brevväxlade tidvis flitigt  med påven. Förmodligen för att det i första hand var  klostren som stod  för utbildning  på den tiden. Han förhandlade också mycket  med   Hansan om  handelsrättigheter, för att  öka handeln i  Stockholm och  därmed penningflödet.Hade han  levt  idag hade  han säkert varit entreprenör.

Jag hittade ingen färsk  bild  på Jarlen, så jag får nöja  mig med ett annat  namn ur  svenska  historien.