Idag begav jag mig till huvudstaden. Det var livsfarligt. Och så prövade jag ett gammalt objektiv.

Men allt började  med att  bilderna  jag  behöver  för att  mata bloggen började sina  och att, jag  tyckte att  lite  omväxling i promenerandet behövdes, innan de vanliga traderna är  utslitna och  urtråkiga. Dessutom behövde skribenten   inom  mig något att sätta tänderna i.

Jag  kom att  tänka  att på kit-zoomen som  följde  med  min första M4/3-kamera, ochsom nu mest fungerar som damsamlare i ett skåp. 14-42 ganska oanvända millimetrar, de  senaste   åren.. Tänkte den skulle få  visa vad  den går  för, så  jag satte den  på OM-5-an  och  drog iväg med SLs goda hjälp

Vi hamnade  i Solna.

Där  hittade  jag ett  motiv som kunde duga  som  testbild  tyckte  jag. Rutiga  nät, risiga träd  och annat skräp.Förstora, så  syns det.

I en annan  riktning fanns en annan testbild.

och en tredje.

För den  fjärde  bilden bytte  jag färdmedel, men fortfarande  spårbundet.

Ombord  på spårvagnen.

Efter några Hållplatser steg  jag  av.

Och där  var  det snorhalt.

Att  det var  livsfarligt märkte märkte jag  inte förrän senare men i  huvudstaden var jag...

Det är tur att man kan sitta inne och fika

Där  uppe till vänster till exempel.

.Eller kanske här.

.

När jag  kom  hem, väntade vispgrädde med blåbär eller vad   det  kunde vara

en vintrig promenad, både si och så

Så här  kanske?

Eller såhär  på andra sidan  åsen.

Eller så här  en bit därifrån.

Utan bloggande några dagar och jag håller på att försmäkta? Med jordi Savall bakom ryggen går det kanske bra?

Eller  kanske  är  det promenad-   och  bildbrist som förlamat  kreativiteten. Men gått  har  jag gjort,  långt också, fast utan medhavd  bildapparat.   Men idag  lossnade  det, jag  valde  kamera och  objektiv  på  ett  nöjsamt  vis och gick ut för att se om jag  kunde hitta  några aktuella vintertavlor, istället  för att  sitta och stirra på några sex   år gamla svartvita  bilder som jag  letat fram, men inte  gav   mig  några  ord. Så jag tittade på "på spåret"  i stället. Men idag fann  jag spåret själv. Det var  bara att följa spåret (det intuitiva) och  plocka upp bilderna  längs vägen.

Jag gick ut och  gick strax in igen, för  jag insåg att  jag behövde  en kamera.  Så enkelt var det  när allt stämde.

Så här var det! 

Men också såhär

.

Bara att ge sig  ut i stora världen

Bara  man hittar  någonstans att gå.

.

.... och tavlorna visade sig  för  mig och  jag stoppade in dem i kameran.

.

Och när  jag  kom hem såg det ut så här! vad som hänt däremellan vet vi  inte ännu.

Dagnyfika, när började det egentligen? Snubblade på några gamla bilder idag.

Från  2010 är bilderna.

Två veteraner?

Två veteraner?

På stan efter fikat.

En  färggrann  stadsbild  från  samma tillfälle.

.

På väg!

Men frågan är, när  började det?