Edsviken fick besök av min gamla kamera idag

Ett sätt  att  studera tillståndet i hembygden är att ta  ned  kameran  på promenad, och  just  nu  är det min yrvaket nyuppväckta EP-1 som får  hänga  med  på färden, efter åratal av förvisning till mörkret i ett skåp. Samma  17-mm pannkaka som satt   på kameran från  början  får göra tjänst  igen. Det blir alltså vidvinkelfoto, om än  måttligt  sådant. Och med det objektivet  kan  jag  också använda den optiska  genomsiktssökaren som följde  med  kameran. "Back  to  basics"  på något  sätt.

mm

På vägen  upp  igen, såg  jag  faktiskt  lite snö .

Sedan  blev  det solnedgång och färger  å  sånt, men det  får  bli ett  annat kapitel.

Den återupprättade kameran, en kluven bygd och och flera vägar ut för det gammla året.

Har jag (åter)fått en ny favorit? Min gamla Olympus Ep-1 traskade på i samma tempo som jag och var en behaglig  kamrat, precis som  det ska vara. Klick, jag trycker på en  knapp och  vips blir det en bild.

Och det blev  ännu  en bild från bron där jag gått så ofta. Här syns tydligt hur kluvet samhället är , där  jag  bor, även om jag  bor en liten bit utanför bilden.Det gäller att veta var  broar och tunnlar finns, om inte omvägarna ska bli långa när  man  är  ute och går.

Tureberg, där  Sollentuna centrum ligger, sett från bron.

Centrum lyser färggrant  till vänster, kyrkans kors är tänt och syns på håll, Tingsvägen böjer av till höger i förgrunden. Förstora så ser ni bättre.

Jag spekulerade ju förut om det skulle finnas  tillräckligt  många  vägar, för att årets återstående dagar skulle kunna  ge sig  iväg och här kan vi nog ana att vägarna  räcker  till.

I bakgrunden syns sjukhusbygget som ska pågå två år  till. Det saknas sängplatser.

.

Och Ep-ettan får säkert följa  med  ut fler gånger, den var ett  behagligt  sällskap.

Undrar om jag  har några  hörselproppar hemma  till i morgon.

*****

Trodde aldrig jag skulle bli så glad för en ful bild på en brun tråkig buske

För ett tag sedan plockade   jag fram  min gamla EP-1  ur garderoben och laddade batteriet, med syftet att se  om den hade degat ihop därinne  i mörkret. Sedan kom förkylningen  och kameran blev    stående på en hurts till i förmiddags. Då tog  nyfikenheten överhanden och  jag gick ut  med  kameran, kanske  mest för  att se  om jag  kom ihåg hur  den  fungerade. jag  har  ju inte använt  den  på  några  år och   hade glömt det mesta.

On /off stod   det  på en knapp och   jag tryckte  på den. det  började  lysa. Den startade. Jag tryckte på en annan knapp och  det  rasslade  till och  jag  hade  tagit  en bild. På en buske! Med ett sophus  i  bakgrunden. Inte världens häftigaste  motiv  ,men jag  blev  glad.

Sakta (åter)upptäckte  jag  kameran. Det  blev en  njutning av Jag  återupptäckterna. Så  gjorde  man  visst. Den har  raw-format, det  hade  jag  glömt. Och det fanns mer jag  glömt.

Men det  blev  bilder och det var  skoj, fast  jag  återvände  till välbekanta  motiv.

.

Ett  hus som  jag  fotograferat  ofta  genom  åren, och senast  för   ett  tag sedan när  ljuset  var  så  fenomenalt. Idag var  det  måttligt.

Men det räckte  till hyfsade bilder  idag  också.

Eller är detta vägen till sista bilden detta år

Kanske som en  fortsättning på förra inlägget eller som  en kort nedräkning till årets slut.

Hoppas bara att jag har vägar så det räcker, så jag inte blir kvar  i det gamla året. Men i så fall får väl någon komma att hämta mig.

Och visst ska  bilden förstoras, som de  flesta bilder ska.

På väg mot årets sista bild?

Ja , det kan ju vara svårt att veta vart  vägen tar  vägen, följer den året i  hälarna och  tar slut  snart?