Snöobservationer från andra våningen

Ibland tar jag bilder från  min lilla balkong och i morse var det inte så dumt, när snön dråsade ner och blåste kring.

Trafiken var sparsam.

.

En bil tar sig upp för  backen.

Endast några få lampor är tända.

Undrar om jag ska våga  mig ut i  blåsten.

Nu är det nollgradigt. Kramsnö och halka? Gubbhalka kanske?

Och så vaknade man upp till en ny och kallare värld.

I går blev jag skymningsfotograf, men idag passade jag på när det var som ljusast.

Snön hjälper  till med att göra  bilderna  ljusa, och det  är  ju bra nu när  jag  verkar ha hamnat  i en ljus  period med  mitt  fotograferande. Snö och jämngrå (men inte  för  mörk) passar bra.

Träden  kan bli  så fina silhuetter.

Likaså parkens  möblemang som  inte var så frekventerat idag.

.

Ett bit wire hade  vuxit upp ur snön, men var nog inte  medveten om hur dekorativ den var.

.

Den där trappan.

Den  har varit  med förut i bloggen, men då var det nog vår och grönt och vackert och sagofigurer inblandade. Och ett annat perspektiv. Och kanske en fransk barnflicka.

Väl nere  vid Edsviken skällde  den mötande hunden på  mig,  medan svansen viftade frenetiskt och matte var försjunken i  en mobil.. Dubbla   budskap? Själv behöver jag ingen hund, jag är  ju ute och går  med kameran.

Och kameran kan ge  mig bilder att ta hem.

Kite kylslaget  var det därnere.

Så jag drog  mig  upp till centrum.

Och gick in på lokala fiket och hade trevligt.

På väg hem-bilder.

Helt säker kan  jag ju inte vara, men  mycket talar för att det var så, att de var på hemväg.

På det ena eller  andra sättet.

I ljus  eller mörker.

Till fots eller med bil.

Allt går så fort nu så man hänger inte med, det som stämde häromdagen gäller inte längre

Här hade det  bara kommit  lite snö, under min  vitahimmelpromenad,den  där jag  fångade  in delvis   stökiga  och blandade  motiv mot en ljus  bakgrund.

Idag har det säkert kommit mer snö här, ja säkert redan igår, men det påverkar inte  mina bilder, bara det föränderliga nuet.Men det innebär förstås  inte att mina  bilder är befriade från tecken på förändring, ibland eller ofta är det  kanske  just  det   bilderna  handlar  om, mer eller mindre synligt, ibland bara lite explicit  antytt, ibland implicit  övertydligt. Hur sedan betraktaren ser det  hela är en annan sak. Det är  ju bara avbildade upplevelser  som  finns  i bilderna.

Fiket, det var stängt.

.

Himlen  är fortfarande blek, men en antydan till färg kunde  jag kräma ur här. Fast den ljusa känslan var  borta, med den  kompakta förgrunden. Vart var jag på väg? In i eftermiddagen?

Den svartvita varianten.