Reflektioner och upplevelser
Snart är det december, så nu får man raska på med novemberbilderna, innan de blir gamla (och en är redan gammal)
En färsking från igår när solen sjönk och stora flingor föll.
Men inne hos Stinsen var det ljust och grant.
På vägen hem var det mörkt , så det fick bli en skakis.
Och i gömmorna hittade jag en novemberbild som har 45 år på nacken.
För sex år sedan, har bilderna något värde idag?
Jag gjorde ett dyk ner i arkivet, mest på måfå, för att se vad som fanns där. På måfå blir det per automatik, med den (o)ordning som där råder, men jag hittade en mapp märkt 2010, så jag antar bilderna är sexåriga.
De var trötta men glada efter två dagars hårt arbete i gruvan. Var de finns och vad de gör nu har jag ingen aning om.
.
Hand i hand i Västmanland.
De här tu, E.B. och E-B håller fortfarande varann i hand, men i Uppland.
.
.
Någonstans i Sveriges land, där det finns sand
För mig är i alla fall bilderna nostalgiska.
Där det går tåg
Där det går tåg brukar man få vänta på tåg, och då är det bra om kameran är med, för då kanske inte väntan blir så lång.
Eller hur?
Uttryck eller intryck från en holme.
Några bilder är det i alla fall, sådant jag såg just då, när jag råkade passera. Efter att de senaste dagarna nästan återfallit till mitt gamla följetongsmaner i bloggen, blir det här en återgång till det format som jag odlat ett tag, med typ fyra utvalda bilder per inlägg.Kanske är det fantasin som sinar, kanske är det någon annan känsla som spirar. Sammanhållna inlägg?
Några som gick.
Något som växer.
Det finns vare sig någon påhittad eller verklig historia eller berättelse, ej heller något skeende, det är bara det som är i bilderna, så som det var när jag tog bilden.
Något stort man ser på andra sidan vattnet.
Det är bilden som räknas, själva helheten , vad som finns däri eller därborta är underordnat.
.
Något som fanns kvar.
Sista biten, jag måste ju kunna ta mig hem också
Jag hade hamnat här, med ett disigt litterärt tempel i bakgrunden, med magen mättad av soppa och nöjd och stärkt av kaffe. Sköna Haga låg bakom mig och en ännu okänd hemväg framför mig.
Jag gick och jag gick och jag kryssade genom människohordar, men här verkade det lugnt.
Men inte här
Men långt bort verkar de vara (med hjälp av vidvinkel).
Det var sådant där dis som inbjuder till ljusa bilder.
.
Aftonljuset färgar världen, och fåglarna flyger sin kos.
Oreda framför Palatset.
Taube och trädet lutar åt varsitt håll.
Mot söder.
Så då var det ju bara att ta sig över dit, så jag kunde gå till Södra Station och åka hem.
Men innan dess såg jag flera fåglar
Det var bara att vandra vidare...
Och när jag kom fram till Södra station fattades det 500 meter! 500 meter till och det hade varit en mil mellan Solna station och Södra. Men tågen kör ju en kortare och rakare väg. Det är nog därför det går snabbare med tåget.Och bilderna i promenaden är alla tagna med min Panasonic Gm5. med kit-zoomen, ett ekipage som ryms i jackfickan.