McDonald´s doja, Katarinavägen och damen i trappan

Jag hade hamnat  vid Katarinavägen

Från min upphöjda position kunde  jag se dojan. Resten  var mest kaos.

Senare såg jag en dam i den nya trappan.

En kvartett en dag som denna.

Dagsfärska bilder alltså, inte så vanligt  numera, när jag inte satsar på nyhetsvärdet i bilderna. Men nu råkade det  bli så och skulle  jag vänta till i morgon med bilderna skulle ju inte rubriken stämma.

.

Det gäller att hinna med  tåget.

Tyckte den här hörnan var fin.

Undrar om jag gått här förut?

Men de har ju ställt till så man inte  kan se det.

På väg... någonstans.

Fortsatte där jag slutade sist

Jag promenerade i våras, när  jag blev trött vände jag och  tog    bussen hem. går kom jag på att jag kunde fortsätta, så jag tog bussen tillbaks dit  och fortsatte   gå.  Lillkameran var med i fickan och här började vi gå tillsammans. Jag  har gått här förut, men då har jag gått åt  andra hållet och det  är ju inte samma sak. Och  då hade  jag en större kamera .

Därinne, bakom stängslet finns det poliser, i alla fall blivande sådana.Förr fanns det infanterister  där. åtminstone dagtid kan  man gå genom området, för det  har jag gjort.

Men nu  gick jag en annan väg, lite upptäcktsfärd. Tur att det fortfarande finns att upptäcka så att jag har någonstans att promenera.

Kom ut på andra sidan, som tur var.

Fin kurva ,höstfärger, järnvägs elektricitet. Och en kraftledningsstolpe också. Mycket lyckades jag stuva in i min lilla kamera.

.

En bild som blev både svartvit och färg, lite spännande tyckte jag.

Järnvägen följde  med  mig en bit så jag hade sällskap

Men till slut var det bara skog.

Vansinniga vansinnigheter eller fånigt fångade foton från fotvandring i fågelsången

Framförallt fartfyllda för jag rörde på kameran.

Den här vägstumpen, med nylagd och fortfarande svart asfalt, nymålat vitt och nedrasat gult, fick bli mitt experimentalfält.

.

Och idag snubblade jag på de här fenomenen

Vandrade varsamt vidare, valde virrande väg västerut

Ibland slår  min alliterationslusta  till,  som i  ovanstående  rubrik och då ska man inte alltid lita på sanningshalten, eftersom  verbal skönhet går  före fakta.Men huvudriktningen var i alla fall   mot väster.

Först virrade  jag  ner under järnvägens fyra spår och  skådade det gröna.

Oktoberljus i betongen.

Inte virrande, men stirrande tittade jag uppåt. Järnvägsvegetation

Ner till betongen igen...

... och där sipprar ljuset ner till det gröna.

När  kommer tåget?

Och vad  hände  med de ståtligt granna höstträden, rann färgen  bort?

Eller var det tåget som snodde färgen?

Tågen kanske, det kom ju ett till.

PanasonicGM5 med lilla kitzoomen 12-32 mm (24-64 ekv). tog bilderna, bokstäverna trillade  ner från min skalle.

FF förstås ! (  Inte föräldrafritt utan Förstora Förstås)  

Eller  kanske till och med  Fortsättning   Följer.