Herr gårman var ute i gårdagens sköna aftonljus, så jag hakade på.

Jag stod  där vid övergångsstället.

Jag tittade till höger, och där lyste solen på bygget, som började avta för dagen.

Sedan gick jag över gatan och hamnade  i växtligheten.

Från växtligheten skådade jag ut över centrumbebyggelsen.

Någon smög visst där.

Jag smög mig på ett träd.

Nu var  jag uppe  på åsen och kunde se sjukhusombyggnaden ur  annan vinkel.

Jag tog mig ner till vattnet via en av  kommunens sämsta trappor.

Lite flanörfoto i hembygden, med lilla flanör- och tågluffarkameran. Jag har inte slängt den i väggen ännu, när jag  och kameran inte är kompatibla.

Fortsättning följer. Och alla bilder tål att förstoras.

Linnea i regn, cyklar utan och med motor och är det en gnom i gräset? Ett hopkok av rester.

Somt hamnar  i bloggen som  färskvara, annat  får vänta på sin tur och en del kanske ligger  och  surnar i ett hörn av av datorn och dyker  så småningom upp. Kanske. Lyckligt ovetande är omvärlden, men jag får leva med oredan, både i huvudknoppen och hårddisken.

Förstora så ser ni att båten heter Linnea. (hoppas jag kom ihåg rätt nu).

Båten hängde där vid kajen och jag var lika blöt  som henne. Kameran var torr,  den  hade  jag innanför västen,  vädret var disigt och kaffet väntade.

Cykeln var torr, men barnvagnen blöt. Paraplyet kämpade för att flyga iväg, men orkade inte med lasten, det saknades en  Mary Poppins, superoptimosiskttopipang...   Men det var inte den sommaren jag jobbade på paraplyfabriken.

Cykeln var torr, men jag fotograferade den ändå

Cykel med  motor,  på lut. Den var torr liksom vädret var torrt.

Jag fotograferade torrt gräs. Hemma vid datorn undrade  jag om där fanns en liten figur.

Eller har  jag överdriven fantasi?

Fyrtio år har gått ...

... och kanske är det  så länge  sedan  jag gick i trappan

Fontänerna är sig  dock  lika, tyckte  jag,  medan mycket annat  verkade olikt och främmande.

Solen passade på att belysa höghusen när jag  stod där, och jag tackade naturens belysningsmästare med att  ta en  bild.

.

Den här vyn känns däremot nästan främmande, träden  har blivit stora och skymmer husen.

I bakgrunden har ett färggrant spektakel dykt upp.

Den  här  gatan har jag gått många gånger, men jag  minns inte vad som fanns där, och det som finns där nu  är fullständigt främmande för mig. Jag känner inte ens nostalgi, det är bara tid som svunnit.

Brådskan passerade framför mig  när jag tog bilden.

Vad  jag tycker om det här vet jag inte, men det duger ju till att bli fotograferat.

Normala*  bilder från  Vällingby 5:e September.

*Bilder tagna  med normalobjektiv.

Jag klev av en buss idag om aftonen

Jag ville se om det fanns vatten.

.

På väg till busshållplatsen.

En viloplats.

Fågelsång med liten kamera

Fågelsången i Sollentuna passerade jag ofta när jag fortfarande jobbade, min favoritväg till och från jobbet om  jag cyklade eller gick.

Jag återvänder gärna till träden.

Igår gick jag  där  med den kompakta systemkamera.

Och några får ni se.