Högt uppe på berget hamnade vi till slut (men tog oss även ner)

Ska vi verkligen våga oss in här?

Jo, det verkar ok, det finns  till och med skyltar här!

Men det var en rejäl backe till innan innan vi var uppe.

Kyrkan rymdes inte  i min lilla kamera...

...så jag backade  så långt jag  kunde, men det räckte inte ändå, för  jag  ville  ju ha  med fotograferna på bild.

Katedralen  i  Vysegrad (har sett ett antal stavningar av namnet) uppe på berget. Soligt, varmt  och svettigt, men det fanns glass däruppe.

Gamla murar med  tusenåriga anor

Tittar  man ut genom ett  hål  i muren kan man se vatten

Lutar sig mot varandra i den fina parken häruppe.

.

En annan vy  av kyrkan, ( S:t Paul & Peters  katedral).

Svartvit park.

Så småningom gick vi ner  för  att gå tillbaka längs Moldau.

Men först en bild  mot  Moldau  i hemskt ljus. Till höger kan ett tåg skönjas på  andra sidan floden.

.

Väl nere vid vattnet  såg  vi njutare. Vi jnöt av promenaden

Hur  hamnade han där?

.

Vi drog oss upp från Moldau så småningom

Det här huset hade  vi  svårigheter med, min  lilla kamera  och jag: biltrafik, spårvagnar, en  flod,   dåliga   motljusegenskaper  och smutsiga glasögon.

Formexperimenterandet under mellankrigstiden syns även i arkitekturen.

Kanske  blir  det  bättre från bron..

Jag fick i alla fall med  en fågel.

In bland husen

.

Här börjar backen.

På väg... Vart då?

Längs Moldau

Vi lämnar museivärlden ett tag för en promenad.

Kubistmuseét i min  tolkning.

Städer som ligger vid  rinnande vatten är  ofta fotovänliga. Om det också innebär att  de  är fot-ovänliga beror  nog  mer på vad  man  har  på fötterna. Jag hade sandaler. Det var  varmt.

Broar är inte så dumma, de  kan ta  en över till andra sidan, men de duger ofta till motiv också.

De lilla forsen och de  två gula plopparna var jag  ju bara tvungen att fotografera.

Nämen  titta,  här  kom  tornet  på berget med också.

Fast egentligen kanske  det handlade om en gul plopp.

Men,   kan ju vända ryggen åt vattnet, kanske finns något att  se där också.

.

Går  man  lite uppför får  man en annan överblick.

Men den gula ploppen slipper  man inte...

Art Noveau! Vardå? Prag förstås! Å kubism

I det fina huset  i förra inlägget  fanns det  ett Art  Noveau- museum  också.

Jag  låter bilderna tala  för  sig  själv.

.

.

.

.

Sedan blev det  lunch. Det  behövdes  innan vi strövade  vidare  mot  kubismen.

Mera prag? Ja men inomhus den här gången

Får alla plats i hissen?

Eller ska man ta trapporna?

.

Fina fönster.

Fina handarbeten blandar sig med fönstren  på andra sidan gatan

Jag lyckades till och med lura lillkameran  få dit lite gatumiljö i ett hörn.

Vågar man sätta sig ner?

Prag en gång i tiden.

Dramatik  uppe i taket.

.

Utifrån såg det ut  så här.

Det fanns  mer därinne. så jag återkommer nog.