Fula gubbar på stan och andra återfunna Wroclaw-bilder

Jag  har saknat  en hel rad bilder från tågluffen, bilder som jag vet att jag har tagit, men som jag inte  återfunnit i importerna  till datorn.I går  kväll löste sig problemet som  i själva verket handlade om ett olyckligt  kortbyte i kameran, som placerade bilderna mitt i en drös bilder från  den sist staden  i luffen.

När  jag satt  och svettades  med bilderna blev  jag lite  överraskad  över  hur  mycket vi hade hunnit med på två dagar i staden. Kanske hade vi blivit varma  i kläderna med att utnyttja tiden, kanske var Wroclaw en behagligt kompakt stad.

Vatten har  ni sedan sett  en del av,  gnomer likaså, så nu blir det  mest  annat. Tror jag. Fula gubbar  kanske. Det är den till vänster som avses.

Det fanns mycket konstverk utplacerade på  stan i gatumiljön. Här var det  ansikten.

Jag tänker inte rescensera  dem, jag bara tog  mina bilder, men  lite häftigt var det att hitta dem i gatumiljön och  inte på  galleri eller museum. Och jag har  med avsikt inkluderat en del av den omgivande  miljön  i bilderna.

.

Sist  i raden av  konstverk stod det  här, men det hörde  nog inte till utställningen.

Men det fanns också annan konst

Gafitti  fanns förstås, men det fans också fasader och andra  ytor som hade upplåtits för  konst, tydligen som en del av ett konstprojekt i  staden.

En sådan fasad.

Vi letade upp fler sådana fasader, så det blir nog ett fasadinlägg också.

En stad som ligger på öar, med många broar och historia sedan bärnstenstiden, dit måste vi ju bara i vårt lufferi

Ett uttåg från Prag, en tågresa i sakta mak, två gränspassager och en stad  med första intryck och många broar och gnomer har ni fått i bloggen, men var har vi hamnat?

Och varför  hamnade vi här.

Innan vår luffarplanering  började  var den här staden i mitt medvetande  bara på sin höjd en prick på kartan, och då inte ens med sitt nuvarande  namn. Men sedan snubblade  jag  på den någonstans när jag läste något om en stad som låg på en rad öar i  en flod och jag blev nyfiken. Men högintressant  blev den när den visade sig ligga bra i vår  resrutt, trots att det på kartan verkade  som en  omväg. Det var nämligen   där det gick bra tåg! Och det tackar vi för. Annars hade vi  missat en upplevelse.

Fiske "downtown"

Staden och vattnet.

Finns det vatten, finns det broar.

En gren av Elbe. Så då fick vi med en tredje av de stora  europeiska floderna, Donau och Moldau hade vi redan stött på.

.

Och staden  är wroclaw (Breslau). Den började växa upp som handelsstad kring år 1000, tack  vare  handeln  med bärnsten.

Och vi hade  hamnat  i  Polen. Vårt femte  land.

.

Så nu vet ni var gnomerna finns. De var  Eva-Britas fynd.

Och ni vet var de första intrycken fångades.

Det kommer nog fler intryck. om jag hittar dem i datorns katakomber.

På jakt efter gnomer

De  kan vara svåra att fånga, fotovinklarna blir  så  konstiga.

De fanns  överallt tycktes det.

Det gällde bara att vara  uppmärksam och  ha ögonen  på skaft.

.

Besvärligt  när  man är  kort i rocken.

.

.

Och  allt  man hittar  är  inte gnomer.

När e bil plötsligt glider in i bilden blir det som det blir.

Jag  passade på att fota annat medan dottern jagade gnomer.

.

Fast om det var samtidigt  kan jag ju inte garantera...

Det första intrycket av en ny stad kan kanske bli lite slumpmässigt

Det  kan bero  på var  man stiger av  bussen från järnvägsstationen när man  är  på väg till sitt tilltänkta nattlogi.

Eller så kan det bero  på hur ljuset faller, när  man tar den första  lilla promenaden för  att skaka  av  sig resdammet.

Eller kanske när  man ser tecknen  i skyn.

Eller bara  upptäcker  en  liten detalj  längs vägen.

När  man  upptäcker  något  konstigt.

Eller undrar var man hamnat.

Eller kan det första intrycket vara en spårvagn?

Kanske är det  inget av detta som man kommer ihåg efteråt, om man  inte tittar på bilderna.

Dags att dra vidare? Det var ju tågluff så vi får inte fastna i Prag (även om det är trevligt)

Vi  letade reda på en järnvägsstation (men det var inte så svårt, vi hade  ju varit  där några dagar tidigare).

Nej, vi åkte  inte taxi men tyckte det blev en fin bild

Vi hittade  ett tåg som tog oss ut ur Prag. Lugnt och långsamt gick det, snirklande    längs  en flod omgiven av höga klippor.

Tåget  tog  oss till Dresden, och där fick vi vänta ett tag  på nästa  tåg.

Ett  tag  blev  mer än ett  tag. vårt nästa  tåg  var försenat så vi fick vänta på perrongen  också.

Och  när det kom, fick vi vänta på att det skulle gå. Men vi  hade inte bråttom.

Vi rullade iväg över sachsiska slätter  och förbi  trötta städer.

Det gick sakta så jag kunde fota genom fönstret

Men när farten ökade  blev fåglarna till  svarta  prickar.