Reflektioner och upplevelser
Resdags igen, innan luffen är klar måste vi ju till sista staden
Dags att lämna trevliga Wroclaw
Bäst att ladda upp med en näringsriktig(?) frukost.
Och så behövs en järnvägsstation.
Lite art-noveau-stuk där också
Det var fler som skulle resa.
.
Någon ska ha böcker med sig på tåget?
?
Men det var en en del av stadens offentliga konst.
Vad man gör på tåg.
Tre timmar på tåg, utan kaffe och konduktör medan regnet randar fönstren och de polska höbalarna är lika runda och vita som hemmavid, berättar anteckningsboken.
Tom mugghållare...
Väl framme krävde våra magar påfyllning. redan på stationen.
Vi var framme i den sista staden.
Nu gällde det att utforska...
Och vi behövde någonstans att bo.
Ett jugentdus hade dottern fixat.
.
Utsikt mot lugn innergård.
Sista promenaden i den här staden
I alla fall här i bloggen.
.
Om jag nu ens gått på den gatan
Promenad längs vattnet, som det finns gott om.
.
Många som är ute och går även om de just nu mest står.
Här handlade det nog mest om hus i gult av olika ålder och design.
Någon som promenerar.
Svartvit och folkfri promenad.
Men här var det folk!
.
Kanske den sista gnomen.
.
Ett farväl till Wroclaw?
Eller ett sätt att göra sig av med överblivna bilder?
Absurd promenad?
Det var en av våra vanliga promenader där i Wroclaw och egentligen var det märkligt att vi hann med så många på våra två dagar i staden. Eller så är det så att jag hackat sönder långa promenader i flera små här i bloggen och återskapar verkligheten bitvis. Eller så var promenaderna så långa att de av sig själva faller sönder i bitar i min hjärna och i bloggen.
På väg
.
Vi hamnade på ett museum, vi hade redan passerat en del absurda väggmålningar/absurt klotter och så så skapade vi epitetet absurdism där vi gick på museet.
Det kändes bara konstigt och förvirrande, speciellt när vi inte kunde språket
.
Men det var också fascinerande att gå där
.
Men jag är inte helt säker på att jag var verklig där jag gick.
Det var gratis att gå in, gratisdag, och det pågick egentligen ingen utställning, så frågan är, har jag verkligen varit där?
Det var lite absurt utanför också...
... med lok som stod på ända...
...och regnbågsbussar som hoppade fram ur buskarna.
Men vi fortsatte vår promenad.
Vi var tydligen inte först med att komma på ordet absurdism, det har tydligen funnits en sådan -ism men i litteraturen...
När mörktet sakta faller i staden går vi här och där.
En tunnel som lockar...
Ljusen tändas i parken.
Gnom-jakten fortsätter
Staden ändrar färg.
Till slut behövs stöd för att fotografera
Så här blev det när jag gjorde likadant.
Men jag gjorde också såhär.
Till slut blev mörkret suddigt.
.
Gavlar och fasader, kan det vara något?Det verkar ju så, eftersom jag kom hem med en massa sådana.
Det finns ju de som nog egentligen inte är tänkta att de ska vara synliga, men har blivit det när något annat försvunnit.
En brandgavel som jag tyckte blev intressant med det ensamma fönstret, ledningarna som hänger ner från taket, en del klotter och annan "utsmyckning". Blänket i bilfönstret inte att förglömma.
Färgvarianten.
Här har vi istället ett exempel på auktoriserad utsmyckning, ytor som upplåtits till konstnärer.Han ligger där och vaktar sina pengar.
.
Ett rejält kliv.
En annan typ av fantasifull fasad.
Går man närmare ser man vad som händer inne i huset.
Sedan fanns det ju helt vanliga fasader, outsmyckade men ändå intressanta.
Där stå visst också en annan fotograf.
Fasader utan utsmyckning kan ju i stället briljera med sin solbelysta färg.
.
.
Vanligt klotter med välkända mönster fans förstås också...
...medan andra gapar med tomma hål.
Det finns ju också gamla fina fasader.
.
Men kanske i olika skick.
Öststatsarkitekur. Sådan som smittades av på det svenska miljonprogrammet.
Om jag tittar ut från min balkong här hemma kan jag se liknande exempel sticka upp ovanför träden, ett omfattande renoveringsobjekt. Om hyresvärdarna vill.
Men nu var det Wroclaw det handlade om, och där hittade vi säkert fler gnomer. Men det var dotterns avdelning.