I skymningen den 11 maj.

Månen tittade ner på mig. Eller var det tvärtom så att jag tittade upp på den.

.

Jag vände mig också nedåt centrum med min lilla kamera.

Inomhus hade ljuset en annan färg.

Men egentligen var det bara en test. Det var första gången jag testade att fota  med lillkameran och inte använde  råformat. Det gick ju  det med.

Tre vägar jag gick igår med lilla kameran i solskenet, gula blommor och en häst på köpet

Slingrande grusvägar, vårfärger och solsken kan jag  inte motstå om jag har  en kamera med på vandringen

.

Häst på grönbete.

Gula blommor som blivit vita.

.

.

Den smala vägen?

The Loneliness of the Long Distance Runner?

varför är Uppsala såfotovänligt? Betraktelse i ord och bild med liten kamera.

Foto- vänligt alltså, inte fot-ovänligt. Men vad är det då som ger Uppsala denna vänlighet?

Det finns en Å. Åar och vatten kan ge städer en vis charm. Där jag bor nu finns ingen å. Ingen vettig sådan i alla fall. Och jag bor inte ens i en stad, bara en alldeles för lång och avlång kommun som är kluven på längden av  en fyrspårig järnväg. Tråkigt, men på sitt sätt utmanande.

I Uppsala finns definitivt en  å: Fyrisån. Med broar. Utan broar skulle  staden vara  mindre vänlig  mot fotografen, och förstås även mot andra. Sedan är det förstås synd att det finns folk som  är dumma mot ån och  slänger i cyklar. För att  inte  tala om hur taskiga de är mot cykelns ägare.

Gamla hus, slingriga  gator, alls icke rätvinkliga kvarter, spännande skuggor bidrar till fotocharmen .

Och så kan man tydligen få en fika också. Inte helt fel, även om jag nog aldrig fikat just där.

Och så kom det en sådan där cyklande stadsbo och fyllde ut bilden.

Sneda vinklar,  solfläckar, gamla hus. Men det går lika bra  att fota här vintertid, med  snö mörker och halka. Jag har prövat.

Det finns en domkyrka  här också. Ibland bara anas den i bakgrunden, som här. Ska man då dra slutsatsen att  en stad  med en gammal domkyrka alltid  är fotogenique? Därom kan jag inte uttala mig, eftersom jag inte har  tillräcklig erfarenhet.

Jag har ju också tonat de svartvita bilderna , för  att eventuellt frammana en vårkänsla. Värmen är ju i alla fall här.

Två kanske lite udda vyer , rent svartvita,  på den gamla domen får bilda en sorts slutvinjett på detta inlägg.

Beskuren domkyrka.

Lutande domkyrka

Någonting säger mig  att ni kommer att få  se fler bilder och bloggar  från Uppsala så småningom. Dottern har återvänt från "förvisningen" till  Sandviken och Bergen och flyttar åter  in i en lägenhet  i  Uppsala. Troligen blir det då Uppsalautflykter även utan f0t0fika.

Ingen rumba i Engelska parken men vatten i ån

Jag var ju i Uppsala och fotofikade i lördags och travade sedan vidare mot de utlovade våfflorna som dottern med pojkvän hade inviterat mig till. Det  gav tillfälle till ännu en promenad i vårsolen, och jag tog vägen förbi  Engelska parken, men där fanns ingen som dansade rumba.

Där satt bara en dam och läste i vårsolen.

Efter våfflor och mer kaffe släntrade jag vidare genom staden och hamnade förstås vid ån.

En ljus åbild  för att betona våren.

Tåg tog fotografen och hamnade i solskenet på perrongen några mil norrut och därstädes började fotograferandet

När jag klivit av tåget halade jag upp den lilla kameran ur väskan och då kom polettputten (ja,han som kontrollerade  Att jag betalt tillägsbiljett för  att få åka ända till lärdomsstaden) fram till mig och var nyfiken. Det visade sig att han var gammal  amatör  med rötterna i analogtiden, så vi pratade kamera ett tag.

Sedan började  jag min vandring längs den långa perrongen

Ljuset lockade mig att ta bilder, även om det var hårt, eller kanske just därför.

När jag kom hem såg jag att  en del bilder skulle passa bra i färg. Vilka bilder som jag tänkt skulle vara i  färg eller svartvitt när jag fotograferade hade jag givetvis glömt när jag kom hem, och  det vet jag  ju om när jag fotograferar, så jag tar för det mesta bara bilder och uppskjuter valet till senare.

Som den här bilden. Hemma vid datorn upptäckte jag att den skulle vara svartvit...

... medan jag upptäckte att den här inte skulle  tappa färgen.

Och, till min förvåning upptäckte jag att det här var en färgbild.

Det var nog det gula som avgjorde.

.

Jag var på väg hitåt. Där vankades fika.