Precis som förr i tiden blev det idag, i alla fall under promenaden.

Jag tog en promenad idag igen, men det är ju inget ovanligt eller särskilt upphetsande,  men däremot är det numera inte så vanligt att  jag går just  den här  vägen, en av de två vägar  jag kunde välja till jobbet om  jag gick och  inte  gjorde mystiska eller omotiverade omvägar.

Det var som förr i tiden 1.

Som förr i tiden 2 var att jag använde ett manuellt objektiv idag. Ett modernare och  mer lätthanterligt, men större och tyngre  än  det  Industar jag använde här om dagen.

Kort skärpedjup var  en sak jag var ute efter, det andra var  manuella inställningar på objektivet.

Jag var lite sugen på sådana här bilder.

Och sådana här.

Och  med inställningarna kvar från förra bilden fångade jag två ynglingar på moped.

Sedan tog jag  en stentuff bild.

De satt  där i solen  och  solade sig.

.

Blåa-flaskbusken har jag aldrig sett förut. Den är nog sällsynt.

Genvägen.

Hur tänkte jag här? En bild blev det i  alla fall.

I gränslandet. Röset står därnere.

Sedan kom jag in i sagoskogen...

kyrkan och skymningen och nutiden

kyrkan.   den ligger i anrikt land, det vittnar alla  vikingatida runstenar om, för att inte tala  om kyrkan själv. Så småningom  kom båtsmanstorpen, som skulle förse flottan med folk.Gravstenarna  på socknens  kyrkogårdar vittnar  om detta.

 Jag tog  en bild med  min  lilla  Industar. (i nutid)

Kyrkan sedd ur annan vinkel, med ett modernt japanskt  objektiv.

Århundradena gick, och för snart  hundrafemtio  år sedan kom  järnvägen hit.

Via  dagens kvarlevor kunde jag  ta mig hem.

Men då  föll redan den nutida skymningen.

Det var ju inte söndag igår, alltså var det inte en söndagspromenad jag tog!

Jag har sett i  Bengans blogg att det är  så här man ska göra när man har en gammal rysk glugg.

Nu har jag ju en gamling, så då försöker  jag göra  likadant. Gammal glugg på ny kamera. Och när jag  nu satt på den på kameran, kan jag ju lika gärna använda den också. Lite bökigt med skärpeinställning när fingrarna är fumliga  efter allt   fingrande och ögonen trötta efter allt tittande genom åren.

På det lokala fiket.

Jag  testade om det   fungerade. När  jag kom  hem såg jag att det  hade fungerat. Tur var ju det, för jag tog fler bilder innan jag var hemma igen, var ju bara på väg...

Men jag tog en testbild till innan jag gick  därifrån.

Efter  en förflyttning  i tid och rum (hastigheten var så låg att  de relativistiska effekterna kunde jag bortse från), hamnade jag här. Och där hittade jag ett lämpligt avstånds- och skärpeinställningstestmotiv. en gång i tiden lärde jag ut att man inte bör använda sådana  sammanskrivningar, men nu är  jag pensionär och  kan roa mig bäst jag vill. Sammanskrivare U.P.A. ? Dessutom  är ordbildningsekvilibristriken en bra  träning för  min hjärna.

Hyfsat skarpt, tycker jag.  Kanske noterar ni att bilderna  är kvadratiska (med något undantag)? Avsiktlig nostalgi, med något lätt beskuret alternativ, även om kvadraterna inte stämmer med att det är ett småbildskameraobjektiv jag använder.

Såg en ung  man, en bit  på håll.

Det var här någonstans jag kom på att det inte var söndag längre. Skolbarnen var ju på väg hem från skolan!

Och ett hus såg jag åt ett annat  håll.

En kyrka fanns där med.

Gick jag närmare, fick  den färg.

Ja det  fungerade ju, Det blev bilder

Blir det aldrig tradigt med träd? Jag återvänder ju alltid till dem. Ganska lövlöst så här års. Och färglöst.

På något sätt måste jag gilla träd. Som motiv i alla fall, eftersom jag återvänder till dem med kameran. Och färglösheten är jag själv skyldig till. Kanske  återvänder jag  med färg, kanske inte. Det är svårt att sia, speciellt om framtiden.

Bastanta veteraner.

Många stammar var det.

Skira silhuetter ?

Men här var en som inte fick vara med längre.

Små överblivna hus.

Hus har ju en förmåga att ta sig in i min kamera och fastna på bilderna. Kanske är det därför det heter kamerahus? Kanske är jag medskyldig? Kanske är det till och med avsiktligt? Överblivna hus? De kan  vara överblivna  där de står. De kan också ha blivit överblivna när jag bloggar, och inte fått vara  med, så jag bestämde mig för ett uppsamlings-heat, med blandade överblivna hus. Men när jag nu tittar på bilderna jag snokade rätt på handlar det mest om överblivna (=opublicerade) bilder,  och knappast om överblivna hus. Och inte  bara små som  i rubriken. Tänk så det kan gå när idén inte håller hela vägen!

Ett hus jag tyckte var ett fint  motiv i eftermiddagsljuset.

Ett hus som står kvar på det gamla övningsfältet. Om någon bor där vet jag  inte.

Här bor det dock  folk. Gott om brevlådor.

Hus som tittar fram genom vegetationen.

När löven kommer gömmer  det sig nog  mer.

Fler gömme-hus?

Ett stort hus. men inte så stort på bild.

En överbliven bild från mina plågsamma hög-ISO- försök, från en mörkare årstid. Definitivt inte ett övergivet hus.

Och det  här är väl då rester av ett plågsamt toningsförsök, från en tid när vintermörkret var mörkare än  vad det  är nu.