Hus, fåglar, färg. sol, vind och vatten. Och is därtill.

Hus fanns det  där jag började, solen tittade fram ibland och blåste gjorde  det  till och från hela tiden. Isen dök  likt fåglarna upp först när jag kommit ner  till vattnet.

Återigen kan man fritt  beskåda de gamla fina villorna.Medan nya hyreshus  vuxit fram (bakom fotografens rygg), har här funnits avspärrningar, stängsel, betongklumpar, lerpölar  och allsköns bråte som spärrat vägen och skymt sikten. Visserligen har hindren och bråten ibland fått agera motiv, men det är ändå trevligt att den tiden är  förbi.

Inte många steg därifrån såg jag detta lilla utsnitt  ur verkligheten.

Betong och  övervintrade höstfärger i skön samklang.

En bit  lägre bort stod  ett hus och lyste vackert, upplyst av solen.

Edsvik och edsviken

Sol vind och vatten var det när jag kom ner till Edsviken och slottet låg mitt i solens starka spotlightstråle.

Sällan har jag sett så starkt ljus här

Och juset höll i sig tills jag kom närmare. Det brukar  det inte göra.

Fågelliv i luften också

Sol vind och vatten sjöng Ted  Gärdestad om och eftersom Ted växte upp i de här trakterna kan det ju passa att  avsluta med den:

Sol vind och vatten påYoutube.

I går blev det några sådana bilder som jag tog "förr i tiden", för att jag bara råkade gå, där jag brukade gå då

Gångtunnelbilder alltså.

Jag var bara ute och gick på måfå igår, en sväng i villaområdena   i närområdet och plötsligt  kom jag  på att jag var  i närheten av  en av  de tre tunnlarna under motorvägen,den jag använt minst genom åren, så jag styrde mina steg  ditåt.  

Så här såg den ut när jag gått igenom den

Men innan jag passerat tunneln såg den ut såhär..

Den andra tunneln tog jag på tillbakavägen.

Det gick också  att se den såhär.

Men på vägen dit passerade jag även den  här.

Men den har jag inte gått igenom så ofta. Har inte haft anledning. Det hade  jag inte idag heller.

Men går  man där kan man få en bro på köpet.En sådan här alltså. På den har jag gått en  hel del.

Den tredje motorvägstunneln var jag inte en i närheten av igår, och fler finns det längre hemifrån

Med barnvagn och mobil klarar man sig, svartvit solnedgång, fikande gubbar och en mörk stad.

Barnvagnen och mobilen var ju inte mina, men jag såg dem. Det moderna sättet  att gå med barnvagn?

När solnedsgångshimlen är alldeles lysande i gulorangeröda nyanser, ska man inte ta färgbilder då?

Fotofikande, funderande och filosoferade  fotofarbröder.

Utanför  hade det hunnit bli mörkt.

Min nya fotoapparat är så flitig, den tar så många bilder.

Idag behövde jag ett djurliv och då fick jag skaffa mig ett, med oanade följder...

Det här  blev resultatet, men  vägen  dit var lång, och jag höll på att ge upp flera gånger, förutom att jag  hade gett upp redan från början.

Jag är ju  med i  en liten grupp på Facebook med dagliga bildutmaningar i  en månad och idag var det "djurliv"  som tema och jag gav upp från början. Var nog lite trött också. Gjorde en del annat, nyttigt och nödvändigt sådant, men som endast innebar småpromenader. Det räckte inte, framåt eftermiddagen behövde jag en  rejälare promenad och tog  med mig den nya(än så  länge) lillkameran och  gick  åstad.Jag kom en bit  och upptäckte  att kameran inte fungerade som den skulle,  så då gav jag upp och bestämde mig för att kameran var dum,  stoppade ner den i fickan och gjorde  promenaden till en ren promenad. Raskt kom jag  till en plats där det var ljusare och jag såg vad  jag gjorde, så jag  åter fick kameran att lyda mig.

Återtog då tanken på att hitta ett djurliv, sökte mig neråt Edsviken, där  det brukar finnas åtminstone fåglar.

.

På vägen tog jag en bild, för att kolla  att jag  och kameran kunde kommunicera, men resultatet blev lite skakigt. Bilden påminde om sådana där "skakisar" som jag ägnade  mig  åt en gång i tiden. Lillkameran har inte skakreducering, och det tänkte jag inte på. Eller rättare  sagt tänkte jag inte på att jag bytt objektiv på kameran. Kit-zoomen har det, men inte huset och nu hade jag satt på ett kort tele istället, jag skulle ju leta efter djurliv, och ska man inte ha teleobjektiv då? Det har ju de stora grabbarna.

Alltså satsade jag på  gamla hederliga skakisar.

En för mig välkänd gångväg.

Men med max ISO och lite stöd  av en lyktstolpe fick jag det här resultatet.

Nere vid Edsviken  fick jag lite hjälp a reflexer i vattnet.

Och nu har det blivit så mycket konstigheter, att det  här får bli sista bilden.

Här passerade jag igår, när det var fint ljus, så jag var tvungen att stanna till med kameran några gånger

Ljuset är ju ofta en viktig komponent i mina bilder, och ibland det som är huvudmotivet. Men även om ljuset är huvudmotivet behövs något som fångar upp det, så det blir synligt. Andra  gånger kan  förhållandet vara det motsatta, att ljuset synliggör motiven och visar upp deras skönhet. Men sådan tanke-ekvilibristik  ägnar jag mig inte åt när  jag går där, då  ser jag  bara och säger åt kameran att ta  en bild

 Vid Mälarens ostligaste delar är det ofta vackert på olika sätt.

Så ock igår.

Så det var tur att jag hade lilla promenadkameran i fickan, för då kunde jag  ta fram den då och då, när skönheten strålade mot  mig där jag gick.

Men ibland känns det som simpelt  banal-foto att ta sådana här bilder, fast det tar inte bort nöjet från fotograferandet.

Banalfoto kanske - vackra bilder. men utan innehåll? Men det är roligt, så jag fortsätter...

.

Söders höjder, barndomstrakter och nostalgi? Nej, den här gången mest skönt aftonljus.

Visst är det roligt att gå där med kameran, den lilla, som ryms i fickan.

Och bilderna tål att förstoras, ja de kanske till och med mår bra av det, trots att kameran är liten.