Ute är det November och det märks i bilderna

Det blir liksom novemberbilder i november  och de flesta löven ligger på marken, bara   några få envisas  med att hålla sig  kvar uppe på  träden.

Stugan tittar fram genom novemberfärgerna.

Hur gör vi här då?

Somliga väljer bryggan i stället

.

Inne sprakade brasan om kvällen.

Att famla i mörkret blir det mer och mer av i den mörka nord

Mörkret sprider sig över världen och inte  minst i vårt land. I vårt nordliga land  borde jag kanske skriva, efter som det  är här  uppe i den mörka nord som mörkret märks  mest. men jag bryr  mig inte så mycket, börjar bli van vid det, vid det här laget. Och utan mörka november skulle vi inte heller ha ljusa juni och sköna midsommarnätter. Så  egentligen  är vi lyckligt lottade.

.

Att sitta  där i mörkret och vänta  på bussen kanske inte är så skönt.

Själv valde jag att famla vidare i mörkret, ibland bländad  av mötande bilar när jag inte hann vända bort huvudet. Famlade  med kameran gjorde jag också ibland, när  jag inte såg vad  jag gjorde.

Det var ju tur att det fanns gatlyktor, om än bara några få och lika få upplysta fönster.

Rubrikens famlande i mörker innehöll även en liten allegorisk touch.Våra politiker verkar snarast ha fastnat i  ett yrvaket mörker: "tänkte inte på de..."

Det  är svårt att orientera sig, när världen är mörk och det finns barriärer  och hinder överallt.

Dags för  lite upplysning?

Kommer man ut i ljuset kan man slå sig ner och planera framtiden.

mm

I skymningslandet.

I eftermiddagens blandljus slåss färgerna om att få övertaget, som i en optisk kakafoni.

Ljusen tänds allt   tidigare.

Det är enkelt  att hitta färggranna bilder  därute i skymningen.

.

Men där finns även de mer sparsmakade vyerna.

Giganternas kamp?

Vägen hem.

Titta vad dom gör med sina mobiler på lokala fiket! Och två mobiler i stativ, vad gör han? TV-vadååå??

Hon satt där med sin mobil  och gjorde något, jag vet inte vad. Men jag gillade ljuset.

Han satt där och pratade, men jag vet inte med vem, men jag gillade ljuset.

Hon gjorde också något  med mobilen.

.

Men vad  bygger han?

.

En liten  mobil  studio  med  två Iphone och en padda.

Jag  fick bli försökskanin, när han testade utrustningen. En intervju där  han växlade bild mellan de två mobilerna.

.

Skitbilder? Eller är det jag som är trött och gnällig??

Jag kände  mig så  igår. Trött  och gnällig. Utless på att vara morgonkraxig och hängig, utan att det bryter ut på allvar. Eller är det hösten, även om jag inte  grottat mig in  i mörkret som jag haft  en tendens till tidigare.

I går förmiddag tröttnade  jag på eländet och beslöt  mig för  att gå ut och manifestera det hela i dåliga  bilder. Skitbilder helt enkelt.

Jag började  med  att gå ner till planket  mot järnvägen, som jag fotograferat förut. tänkte jag skulle kunna hitta risighet, skräp och  annat skit där.

Risigihet och en nedskräpande plastpåse var allt jag fann.

Plötsligt hörde jag ett ljud och lyfte snabbt på kameran. Den hann med. Ingen skitbild?

Det blev  en bättre bild än jag hoppades. Inte ens  en misslyckad bild kunde jag ta.Skitbilds-promenaden verkade gå åt pipsvängen. Skitfotograf var jag.

Jag måste nog ändra strategi.

Återgå till  promenadfotograf?

Leta rätt på skitigare  miljö?

...?

Jag konstaterade att ett träd försvunnit sedan jag passerade här  sist. Skit?

Skit att de klottrat därborta?

Jag sökte  min tillflykt till  det lokala fiket och käkade för att få ny energi.

Det tog en rejäl stund. Mat, kaffe, samtal, svensk språklektion...

När jag ätit och pratat klart kom jag på vart  jag skulle gå.

Till den gamla mässhallen, som står där och förfaller!

Där  kan man  ta bilder  på skiten.

Så då kunde jag vara nöjd.