Först fika, fortsatte med foto till fots

Slank även idag in på det lokala fiket för att stärka mig, innan jag gav mig ut på äventyr. Fikat tog inte lika lång tid som igår, för folk kom inte och gick som då, utan var där ungefär samtidigt, och sedan satt de kvar. Utom jag som gick först för jag ville promenera medan ljuset var drägligt. Det har blivit lite för lite av det på sistone och jag har fått leva på gamla bilder i bloggen, eller  låtit bli att blogga av bildbrist  och bloggtrötthet.  Kanske en sorts höståkomma.  Kan kanske skylla på en lätt  men seg förkylning också.

Men idag blev det färska bilder, som den här.

Kanske blev den trendsättare för det blev fler hus idag.

Som den här, där jag tydligen hittat en genväg. Undrar om det var den jag gick?

.

Oavsett vilken väg jag gick, kom jag fram till de här husen. Jag har fotograferat dem förut, för jag tycker de ligger så fint. Men nu var det ju hösten jag var ute efter, så  det blev andra vyer.o.

Redan då, när det var vacker vår, funderade jag på om det var likheter i arkitektur och tidskänsla med de miljöer jag rörde mig i under  en stor del av min skoltid, som gjorde att jag gillade husen.

Men nu var jag ute efter höstens förfall, så det blev andra vinklar och motiv.

.

Visset och nerfallet och sådant.

Kanske svartvitt för att ge en bättre tidskänsla. Husen är ju byggda i svartvita tidevarv.

Men jag slutar med dagsaktuella färger.

Tänk att ett litet enkelt bankbesök ska behöva ta drygt fem timmar. Det gjorde det för mig idag

Jag hade samlat på mig en rad papperslappar hemma, som jag behövde gå till banken med, så jag gick dit idag, för att förvandla dem till pengar. tålmodigt stod han där, bankkillen, och knappade in alla siffror utan att klaga. Det var nästan så att han beklagade att jag fick vänta så länge. Men jag får ju skylla mig själv när jag kom  dit med  så många siffror. Förhoppningsvis var det sista gången. Pensionspengarna trillar in från så många håll, jag måste  ha haft ett spretigt arbetsliv.

När jag var färdig med banken gick jag förbi det Lokala Fiket för att få lite i magen efter den påfrestande starten på dagen, och när jag lagom stärkt mig  kom Någon och satte sig vid bordet, så jag blev kvar vid bordet medan han stärkte sig och jag stärkte mig lite till, och vi pratade förstås.  Och sedan kom Någon2 och stärkte sig och när hon pratat kom  Någon3 och proceduren upprepade sig.

När slutligen någon6 kom, reste jag mig och gick. Jag skulle ju gå och handla lite frukostmat också.

  När jag kommer in i Centrumbyggnaden ser jag någon som står där och hänger och han ser bekant ut, men åldrad. Jag har sett honom stå där och vingla förut , men först idag känner jag igen honom, en gammal vän  och arbetskamrat som jag känt sedan 70-talet. Två hjärnblödningar hade  fördunklat hans tidigare skarpa hjärna, men vi satt länge och pratade  om nu och då.

Så småningom bröt vi upp, jag kunde handla frukostmat och gå hem. Bankbesöket var över.

För att betona tidens betydelse visar jag en gammal bild med två ur.

när det blir mörkt går det alltid att finna ljus någonstans

Kanske är det då ljuset  och ljusen som får bli motiven.

.

Motiven blir bara scenen där ljuset och ljusen få spela

Hoppas det ljus som finns orkar hålla emot mörkret.

Hamnade i stan i går och där rådde mörka november. Som tur var hade jag kameran med.

Här görs det tidningar, men inte lika mycket som förr.  De är tunnare numera och digitalare och tryckerierna har flyttat till annan plats.

Senare om aftonen var  november  ännu mörkare och exponeringstiderna växte. Jag körde handhållet och använde räcken som stöd .Stativ  och rejälare grejor är förstås bättre, men de (för)stör flanerandet. Bäst är om utrustningen  ryms i jackfickan. Det gjorde den igår.

.

Jag skakade loss lite också.Gör inte det så ofta numera, men får ett ryck ibland.

Med darriga händer kan man kanske säga.

Och utan avsiktligt darr.

Olympus E-M5  +Sigma 30mm 2.8

En del åkte till Uppsala och fikade, somliga besökte en mässa i älvsjö, men jag valde mörka november i Tyresö

Fotofika i  Uppsala? nej dit går det flera tåg, så  jag stod över denna gång. Fotomässa i Älvsjö, nej där har jag varit några gånger och förväntade mig inga sensationer i år, så det fick också vara. Och endast på  på Tyresö fanns dottern med hemgjord kokosglass-farsdagstårta! (Jo, jag älskar kokos).

Det regnade och ån fick tull fart på vattnet.

Hösten var där  med sina färger.

Berghällarna var säkert halkiga (jag  prövade  inte).

Stängda grindar hindrade   inte hösten från att komma in.

.

Och mörkret var obevekligt. Det föll framåt aftonen.