kit-zoom-test-promenad

I mitt förra inlägg, där jag tog mig över en bro med hjälp av tio bilder, hade jag plockat  fram min gamla Canon med normalzoomen för att se hur det skulle vara. Sedan jag köpte   min Olympus OM-D för ett par år sedan  har ju Canonen mest legat och samlat damm, eftersom jag gillar  smidig lättviktsfotografering.

Hur gick det?  Ja bilder finns ju i förra inlägget  för den som är nyfiken, och här kommer en till.

Men hur var upplevelsen? Tung klump att släpa på, förstår varför jag fastnat för m4/3-formatet. Sedan var det det där med  zoom. jag brukar ju bara köra med  fast brännvidd och gluggarna  är så små och smidiga. så man  lätt kan ha  med sig en extra i fickan. Men den här zoom-sejouren återkallade minnet av två saker: dels möjligheten att  med zoomen ändra bildens utsnitt för att  komponera bilden; dels  fördelen med den optiska sökarens klarhet. Men det var det där med variabel brännvidd so en hjälp vid komponerandet som jag lite hade glömt bort, och  fick mig att plocka fram  kit-zoomen som följde med min första m4/3-kamera: E-P1:an

Alltså blev det en liten kitzoom-promenad i hembygden idag. Skulle den klara av det?

Första bilden på känd mark, men ny vinkel som jag nog aldrig prövat förut. Brukar ju gå gångvägen därborta.

Fortsatte med hus...

...och speglingar

...och en gata, ja sånt jag brukar plåta.

I den här bilden syns faktiskt ett förbipasserande tåg, men det är  en riktig fixeringsbild.

Här syns tåget bättre, men det är ett helt annat sorts tåg än det förra.

Sådant här brukar jag ju också fotografera.

Jag brukar nog oftare gå uppe på bron, än här nere. Det är den bron som var tio bilder lång.

Och när jag var nästan hemma såg himmeln ut  så här. Nu är det mörkt.

14-42 mm, 3,5-5,6

Ska det verkligen behövas tio bilder för att ta sig över en bro

Först måste man spana in att det finns en bro.

Sedan  ska man sikta in sig på bron.

Sedan ska man gå upp på bron.

När man är uppe tittar man på utsikten.

Har  man tur kommer det tåg  att titta på.

Så tittar man åt andra hållet för att se vart tågen tar  vägen.

Är man  riktigt nyfiken tittar man en  extra  gång...

En del orkar inte gå över bron, så de tar bilen i stället..

...åt båda hållen.

.

Andra sidan närmar sig.

.

Till slut är man över, en upplevelse rikare.

Svenskans vackraste ord?

Jag har ju skrivit om svenskans vackraste  ord förut, ett tema som Svenskan (SvD alltså) haft i sommar. Nu är 40 ord utvalda och man kan rösta på vilket man tycker är vackrast, fram till  21 September.

Ordälskare som jag är kunde jag inte låta bli att presentera  några av orden på detta sätt:

Barfota i aftonlandet

ser jag i en gryningsglänta

en annorlunda förgätmigej

och undrar huruvida en kontrapropositionsvotering nalkas.

Länk till SvD:

http://www.svd.se/rosta-har-vilket-ar-svenskans-vackraste-ord/om/svenskans-vackraste-ord

Gårdagens promenad blev en kamp med ljuset.

Jag kunde inte låta bli att ta en promenad i gåt heller, även om jag bestämt mig för att ta det lugnt . Jag blev trött och rastlös och behövde gå ut.

Därute i verkligheten slängde en man ner saker från taket.

Där fanns det också en bro med motljus och moln.

Tittade man åt sidan på bron såg man tågen.

I fjärran lyser solen på ett vattentorn och bilden är förstås filtrerad med brons inbyggda tittutfilter.

Men promenaden blev i mycket en kamp mot ljuset, i alla fall för den fotograferande delen av flanören.

Blått och snö blev då en hjälp i kampen  mot ljus och dis och fukt.

Nere vid Edsviken blåste det snålt.

Molnen tornade upp sig.

Men plötsligt kom en liten man och hjälpte upp situationen.

"Ta en bild av  mig".

Så då ska det här vara min hembygd, då?

Hembygd är den bygd man härstammar från, eller på annat sätt identifierar sig med. Definitionen är inte min, jag hittade den någonstans. Jag  är född och uppväxt i Stockholm, men det är inte riktigt vad jag vill kalla en bygd. Då kan jag kanske utgå från härstamning och efternamn.  Namnet Åkerlund, har när det gäller min släkt, sitt ursprung från en by i Hälsingland. Mjölnaren Hans Person   i byn Åkne  tog  sig namnet  Åkerlund kring sekelskiftet år 1800. Men det känns inte heller som hembygd. Så då får jag väl nöja mig med Sollentuna där jag  råkar bo genom tillfälligheternas spel.

Skulle alltså det här vara min hembygd?

Får väl acceptera det , jag går ju i alla fall förbi här då och då.

Men det verkar ju helt  folktomt här...

Nej ,här fanns i alla fall en  med-medborgare i hembygden .

Hembygdsgård? Nej, det finns en sådan på annat håll.

Samma motiv igen, men inte samma bild. Jag exponerade  bilden betydligt ljusare redan vid exponeringen. Ville ha en ljusare  variant på motivet "glödande slott i aftonsol".

Fult eller vackert, estetik eller moral?

Ett vackert ljus en vacker kväll med ett vackert motiv, kan det bli en vacker bild trots nedskräpningen? Ett moraliskt dilemma i miniformat?

Aftonljus i hembygden.

Idag återvände jag

Snyggare när det är städat, men tråkigare bild.

Och vädret var tråkigare i dag.

Men det gick att fota ändå, fick  välja andra motiv.