Fortsätter mitt sökande efter hembygden i kvadrat

Min bild av hembygden är nog fortfarande är lite  diffus.

Det beror nog på att jag inte kan bestämma mig för var hembygden ligger och vad den innebär. En inre förvirring, vet inte var  jag hör hemma. Hittills har jag brukat säga "jag bor i Sollentuna", som att det är ett tillfälligt  tillstånd. Först nu efter tio år,  har jag börjat använda epitetet  sollentunabo om  mig själv,  om  än med viss tvekan. För utsocknes blir det ändå bara  Stockholm, allt smälter ihop i en enda storstadsgröt. Och ibland passerar man gränsen utan att märka det.

Det finns en hembygdsförening här, men den sysslar mest med dåtiden har jag fått för  mig , den forntida, den medeltida, och tiden före 70-talet, "då allt var som  förr" .

Kanske är det människorna som bor här, som definierar hembygden, om  det  inte är ett utdaterat begrepp.

I går, när jag satt och fikade  i det sköna vädret vid stora gångstråket från hemmet till centrum och pendeltåget, stannade en dam och frågade efter vägen. Hon hade vänt på kartbilden och gått åt fel håll när hon klev av pendeltåget. Jag var ändå färdigfikad och färdigpratad  (om man kan bli det) och på väg att resa mig för att gå och handla, så jag följde  med henne genom gångtunneln och en bit till, för då skulle det bli enklare att peka ut riktningen  när jag skulle ge henne en vägbeskrivning. Sedan blev det en promenad av vägbeskrivningen, för jag följde med ännu längre. Tillsammans kunde vi konstatera att stället dit hon skulle var stängt, så då travade vi upp för backen igen men en annan väg än på nervägen, för omväxlings skull.

När vi kommit upp igen för backen hade vi hunnit avverka både rullstensåsar, Engelbrekt, Aniara,  Edsvik, Klockrike, vikingagravar och en del annan hembygdskunskap. Kanske  var det då mina hembygdsfunderingar började.

Jag gick hem och hämtade kameran.  Det var sedan jag tog bilderna.

Det blir nog fler hembygdskvadrater framöver, jag tog fler bilder.

Min hembygd, vad är det? Och var? Och varför?

Är det här jag ska börja?

Vägen ut i stora världen? Är det där jag ska gå för att hitta hembygden? Vad nu det är? Nu  har jag bott här i  10 år, så kanske är det dags att  jag fattar att jag är Sollentunabo. Men jag är ju bara någon som bor här. Kanske har jag flyttat  för ofta, för att känna mig hemma Har bott på  fem ställen i Stockholm, sedan fyra i Sala, varav ett på bondvischan, där man var nyinflyttad om inte åtminstone farfars far var född på gården och där granngården gått i släkten sedan  Engelbrekts dagar. Kanske  har den tiden satt sina spår.

Jag får väl gå ut ännu en gång för att spana på min nya hembygd sedan tio år, för att se vad  jag hittar. Jag går den vanligaste vägen hemifrån ut i världen

Kring tunneln ut i världen frodas det.

Allt kanske inte  är så skönt. Men det är skönare att  ta bilder på dem än att ta på dem.

Jag  vandrar vidare  och ser hur den nya hembygden förändras.

Nya bostäder växer upp och de växer fort.

Och  människor kommer och går, här i min(?) hembygd (?)

Herrar i färg och damer i svartvitt

Det är inte bara vid ett fika man kan fotografera människor vid ett  bord, det duger med en långlunch också. Lunchen blev  inte lång för vi åt så mycket,  för det gjorde vi inte, det var bara en vanlig dagens rätt, men vi pratade desto mer.

Allt började  med en Grönlandsresa  1974, fast jag var inte där förrän  -75, och nu är de flesta pensionärer  och har tid att sitta länge  och prata. Om då  och nu.

.

En del måste uttryckas med emfas!

.

"Den här  skärmen är hopplös när det är soligt!"

Det kan bli hopplösa färger  i solen, så det fck bli svartvitt i stället.

.

Det blev inte så många bilder på tre timmar, jag pratade för mycket och lyssnade.

Varför blir det kvadrater numera? Har jag blivit kantig så att allt hamnar i kvadrater?

Ja det gör mina bilder numera, hamnar i kvadrater (eller kanske  just för tillfället, vet ju inte hur länge det  kvadratiska kommer att bestå)  och sedan hamnar  kvadraterna i bloggen  . . .

Här är det  en  hamn som hamnat i kvadraten. Jag fick för mig att det skulle vara något  i förgrunden och jag hittade något vitt.

Kvadrater? Varför då? Kan det vara uppväxten, mina barnaår hamnade  i kvadrater i ett fotoalbum eftersom pappas kamera var sådan. Tror inte det, jag blev ju rektangulär när  jag gick i sjunde  klass och vann en småbildskamera. Sedan har jag fortsatt så. Rektangulärt. Visserligen  har jag ibland beskurit bilder till  kvadrater, både på mörkrums- och diatiden.  Det har jag också gjort  med bloggbilder  ibland och även under  min tid i  bildpolerna här på FS, men det är liksom en annan sak att beskära i efterhand.

Nu komponerar jag kvadraterna  direkt i sökaren i råformat.

En kvadrat med  med rött och  mer vatten i förgrunden.

Men varför kvadrater? Frågan har inte fått något svar ännu!

Det  känns bra?

Ett absurt infall?

Roligt  med variation??

Enklare att komponera?

Jag behöver träna på kvadrater?

Jag slipper vrida på kameran vid höjdformat?

Det blir enklare att blogga?

Nyfikenhet?

Kanske är det en välkryddad blandning med alla ovanstående ingredienser. Kanske något annat som jag missat. Roligt t.ex.

Vem vet? Då kom jag att tänkapå Lisa Ekdahl.

.

När jag ändå var inne på det här  med färger hittade jag  gult också.

Vägar jag gick igår efter långlunchen

På förmiddagen ett sjukhusbesök. Det visade sig att jag svarat bra  på medicineringen.

Sedan en tretimmars lunch med gamla 70-tals vänner. tre timmar, många rätter? Nej dagens rätt  men många ord. Därefter  tog jag en promenad. Det är små glimtar av den som hamnat  här.

Först gick det utför. En obekant dam fick agera staffage.

Jag har tydligen fastnat i det kvadratiska formatet, det har ju mest blivit det ett tag.

Kvadraterna är inte något måste eller någon princip, utan bara ett nöje och kanske lite utforskande. Formatet föder ibland andra  kompositioner i mina ögon, medan andra motiv som jag kanske skulle ha tagit en bild på  med  rektangulärt format , får vara.

Jag har inget annat mål med mitt fotograferande än att jag ska må bra av det, så jag följer gärna "Mannen som gör vad som faller honom in"-principen". Och, ja förstås, resultatet ska vara bloggbart.

Möjligen kan jag tänka mig att bilderna i detta inlägg visar hur vyerna kan växla under en liten promenad. Och en kontrast mot  Norrtälje som figurerade i  i de senaste blogginläggen är det förstås, men kontrasten ligger då i städernas olika utseende  och inte  i mitt  plåtande.

Ordet vägar finns ju med i dagens rubrik, och det visar ju bilderna också. Man kan ju välja om det är motiven eller vägen/vägarna som är det intressanta. Eller fundera vilken väg  jag gick, bilderna  ligger i kronologisk ordning.

Här fann jag dessutom spår av järn, också en sorts spår.  Och även spår av flydda tider då godsvagnarna  gjorde nytta här. Och kankse bidrog fågeln till att jag tog bilden.

Här gick jag också.

Och här

Och då visste jag inte längre riktigt var jag var; men då blir ju vandringen riktigt intressant, när den övergår i rena upptäcktsfärden i främmande marker.

För en gammal gångtunnelsfotograf  är ju lyckan gjord när han ser detta.

Färg, ljus och silhuettfigur!!!

Här slutade vandringen. Busshållplatsen var nära. Fråga mig inte var jag var!