Alla dagar blir inte som andra dagar, som idag när det mesta blev fel

I alla fall kändes det så, stundtals, en dag som inte lyckades så bra. Jag började med att åka till Vallentuna för att hälsa på min mor, men det visade sig vara en sådan där dag när hon inte  vaknar, så det var ingen idé att  stanna där. Tänkte att jag tar tåget in till staden istället för att ha något att göra, men se det gick inte, tåget gick inte ända fram. Banarbete. Byte till tunnelbana. Tänkte att det var tråkigt, kan väl gå i stället, och så drog jag iväg. Efter en stund kändes det tråkigt, dumt, onödigt att gå där i värmen och törstig var jag.

Då stod  där plötsligt en björk framför mig, kanske Herr Björk själv, med armarna i vädret.

"Stopp", vrålade han. "Skärpning grabben. du har ju en kamera i ryggsäcken, ta fram den nu och ta en bild av mig!". Jag gjorde som han sa, och genast kändes allt bättre. Tullade lite på vattenflaskan också.

Jag travade vidare utan att egentligen hitta. Ibland funderade jag på om jag skulle ta fram mobilen och titta på kartan, men slog  raskt tanken ur hågen. Inget fusk här, inte. Så gaggig är jag inte.

Men plötsligt såg jag en gasklocka dyka upptill höger i fonden, men ditåt var  det ju inte jag skulle. Jag blundade för att kunna se en kartbild inom mig Jag fortsatte  sedan till vänster i bild, inte för att det var "rätt håll", utan för att se vad som hände i fonden när jag flyttade på mig.

Då dök något anat upp. Orienteringen var klar. Jag visste inte var jag var, men visste  åt vilket håll jag skulle gå, och det är ju det viktigaste.

Fiskartorpet på håll.

.

Lufsade vidare och hittade bilder i gräset.

.

Tydligen var  det här en bra rastplats så då får  bloggen också  rasta här.

Så jag bryr mig inte om att berätta att jag fick runda ett elstängsel och en sumpmark på vägen, eftersom jag inte var klädd för det. Kanske berättar jag det efter pausen.

Men som pausunderhållning kan jag ju visa varför tåget inte gick ända fram.