Svartvita kvadrater

Jag fortsätter  med mina kvadrater, men har tagit bort färgen den här gången.

I första bilden  hade jag också hjälp av  reflektionen i bordsytan.

Sitter och sätter upp affisch.

.

.

Hur  många  fötter har han?

.

Vänta på mig!

Landskap som landskap, inne i staden, ute på vischan eller mittemellan, det kvittar mig lika

Jag fotograferar där jag råkar gå eller råkar befinna mig och jag fotografer vad  jag råkar se och  tror kan bli en bild. Jag samlar inte  på bilder och  är ganska osystematisk. Blir  det bilder som platsar i bloggen blir  jag glad och mår bra. Det här har förstås ändrats  med tiden, en gång i tiden var  jag intresserad av tekniken, numer är den reducerad till ett verktyg, där  jag inte bryr mig om mer än vad jag behöver veta för att det ska fungera.

Just nu  är det kvadratiska bilder som roar mig.Inte sådana som jag gör kvadratiska genom att beskära efteråt utan, sådana som blir kvadratiska redan i kameran och där  jag ser det kvadratiska i sökaren.

Hur påverkar detta mitt fotograferande? Inte så  mycket egentligen, jag gör som jag brukar, tittar i sökaren, komponerar och tar bilden. Eller så tar  jag inte bilden för jag inte var nöjd. Och ibland blir det rena chansningar. Men det är en annan femma.

En sak som händer  oftare är att det blir en stor tråkig himmel, och ska det vara  kvadrater  kan jag ju inte skära bort  en tråkig himmel om bilden ska  behålla  den kvadratiska formen. Som i ovanstående bild. Den kunde  jag rädda genom att mörka  ner himlen, det fanns tillräckligt  med information där. Andra bilder kan kapsejsa totalt.

Ett annat sätt  att rädda en tråkig himmel  är ju att placera ett träd där.

Men det är ju inte alltid man har ett träd med sig...

Jag hade en vidvinkel på kameran under det här strövtåget, där SL  fick hjälpa mig  med strövandet, och plötsligt befann jag  mig inne  i staden, den gamla stenstaden. Där ändras situationen . För ett  givet horisontellt utsnitt  får  man med mer på höjden när man kan utnyttja kvadratens hela yta.

Och det kan ju vara trevligt. Mer av husen syns.

Så även  för denna bild. Jag upplevde att den var enklare att komponera den med den kvadratiska inställningen.

Kvadrater i kameran blev det idag som omväxling, inspirerad av annan bloggare

Jag har gjort  det  förr, kvadratiska bilder, så på det viset är  det inget nytt, men det var länge sedan. Nu var det Martins inlägg om kvadrater som upplyste mig  om möjligheten att göra det även i raw-format. Den möjligheten  visste jag inte om, så det måste  jag pröva insåg jag. När jag prövat på hemmaplan att det fungerade även på min kamera  gav jag mig iväg på upptäcktsfärd, med hjälp  av SL: pendeltåg, buss som lekte spårvagn och buss som var buss. Sedan lite apostlahästar så var jag  redo att ta bilder.

Första bilden.

Jag hade hamnat vid Beckomberga, eller Bäckis som det kallades när jag växte upp. Då var bäckis nästan  ett skällsord:" va dum du är,  kommer du från  bäckis?" eller" Gör inte så där, då kan du bli insydd på bäckis" .Beckomberga var på den tiden Sveriges största mentalsjukhus.

Numera går det att fotografera där. Jag  komponerade  mina kvadrater i sökaren och hade det skönt.

När jag kom hem  fick bilderna passera  Lr, precis som  vanligt

Det gick bra även med svartvitt. (Varför nu inte det skulle gå.)

Några små smakprov bara. Det kommer säkert mera.

Först tog jag bilden, sedan åt jag upp motivet. Och andra närgångna bilder.

Men det var inte första bilden jag åt upp. Den tog jag bara.

Närbilder och makro har jag ägnat mig mycket  åt en gång i tiden, legat på marken och känt myrorna komma krypande längs benen och höra  myggorna surra, i väntan på att blomman ska stanna upp ett  ögonblick så jag kunde  ta en bild. Numera har  jag i stort sett slutat att åbäka mig så och återfallen blir  ganska kortvariga. Men makroobjektivet har jag kvar och likaså kameran den passar på och häromdagen blev det ett kort återfall. Några meter hemifrån.

Och såhär blev bilden av det uppätna motivet.

Bär nytvättade av regnet.

Jag gav mig på några andra växter också.

Det är inte så ofta jag plåtar på det här viset nuförtiden, det är överhuvudtaget så att jag ganska sällan  använder den här kameran, den känns så tung att släpa på när jag vant mig att trava runt  med en lätt m4/3-kamera. Och det är så många andra som fotograferar blommor  sånt idag, världen är välförsedd med blombilder, så jag behöver inte. Varje mobil  med självaktning har väl levererat sådana

Eller har gubben blivit bekväm? Det  har han delvis, men det är nog mer att var tid har sina motiv i våra liv. Blommorna tillhör mycket  70-,80- och 90-talen i mitt fotoliv.

Men som sagt ibland får  jag återfall, när andan faller på och ljuset faller rätt.

.

Mer än fem meter hemifrån var jag nog inte.

En mur och några därtill

Ordkarghet råder idag, så ni får själva tänka er en lämplig  text  till bilderna.

.

.

.