Hallå där, krabbsaltare och lysmaskar ute i stugor och slott. skåden här!

Rubriken? Ja den var bara sådant  där verbalt ordbajseri utan mening, sådant där som plötsligt dyker upp  i min skalle och strax diffunderar bort i glömskans oändliga rymd  om jag  inte kvickt fångar upp det. Just nu han jag med fångsten, och det blev en rubrik på blogginlägget.

Och det passade bra eftersom jag hade några ordlösa bilder som behövde bäddas in med några ord för att inte bli anorektiskt. Förhoppningsvis är bilderna inte bara bildbajseri.

Uppenbart är att människorna är små i bilderna. Det finns också människor i  alla bilderna. Kan det betyda något? Är det bilder av människor vi ser eller råkar de bara finnas där när en bild av staden blir tagen? Det finns så mycket  man kan undra över. Själv vet jag inte, jag har bara tagit bilderna.

Men jag har mina aningar.

Varför sitter han där, precis i kanten av bilden? Kunde han inte ha satt sig någon annanstans?

.

Kanske befinner vi oss på en teaterscen, där ett skuggspel äger rum.

Är det månne vanvördigt att kapa  bort de tre kronorna på tornets topp?

Och här är det tydligt.  människorna ska vara små i bilderna! Gärna  i ett hörn.

Sol och kontraster

I går blev jag blöt i regnet.

I dag sken solen

Och lekte i betongen

Kontrastvila

Kontrast i stor skala.

Paraplyer och gult

Det regnade igår. Då såg  man  paraplyer. En del var gula.

Jag hade inget paraply. Jag  hade en kamera. Vi blev båda blöta. Och bilderna blev blöta.

.

Glasögonen blev också blöta och omvärlden grumlig.

.

Jag sökte skydd i en nyöppnad fotoaffär. Där fanns det varm choklad i fika-automaten.  Och papper för  att torka av glasögonen. Precis vad jag behövde.

Jag skulle in till stan med mitt hjärta idag och då blev bilderna blöta och inte bara dom.

Det var  inte den bästa dagen att åka in till den stora staden , men jag hade inget val. Min  bokade undersökningstid var just  idag. Ekokardiografi, dvs en ultraljudsundersökning av hjärtat.   Undersökningen  gick bra, och resultatet var glädjande, inga hinder eller andra oegentligheter hittades.

Blöt, blöta och blött

Blöt blev jag redan på vägen dit. På vägen hem blev både jag och kameran blöta, för då hade jag plockat fram den. Och blött var det.

Kungsgatans  broar  är klassiska motiv, så jag stannade till.

Blöta bilar och blött asfalt. Klassiskt? Nästan så jag undrade om  Harry Friberg skulle titta  fram någonstans.

Ine bara  bilar och asfalt var blöta.

När  jag vände mig åt andra hållet  var det färggrant.

.

Ja, en rubrik ska det ju vara också.

.

Plötsligt är det som att mitt fotograferande gått in i väggen.

Det  kanske har gömt sig i ett hörn.

Kanske  behöver jag en ny källa för inspiration.

Det är slut  med de långa följetongernas tid. För ett tag i alla fall. Men det kan ju bli återfall.