En fårad typ som mitt i gatan står. Och lite till.

En bild som är tagen före det stora rabaldret i Wien, men det hade jag ingen tanke på när jag gick där i en ända av kommunen, där jag sällan vandrat. Den ligger  inte naturligt till för  mig att passera, så att säga, men det är ju roligt att det finns sådana fläckar kvar så att jag  kan fortsätta att ströva och upptäcka och tillfoga  nya pusselbitar till min mentala bild  av bygden.

Endast några få vita fläckar vittnar fortfarande om att det är en björk som står här.

.

Ljuset var ganska fläckigt, så något bra  helfigursporträtt av herr Björk blev det inte. Jag får väl gå förbi här en  gång till och se om han slipper solen i ögonen då.

Och de  vita fläckarna på min mentala karta över hemkommunen är större  än de vita fläckarna hos  Herr Björk, så  jag lär väl  få  passera fler gånger i trakten för att fylla ut dem..  För det är väl där  man bor nu som är hemkommunen. Men  det känns lite konstigt att kalla den så... Jag bara bor ju här...

Lite senare...

Jag gick vidare, eller snarare hemåt, herr Björk blev snarast vändpunkten på turen. Men snart hemma hittade jag en annan  Herr Björk som kastade sin skugga  på muren. I sällskap med en yngling av annan art

Vi vann visst. Vi, sa svinlorten

Jo jag lyssnade, och tittade stundtals också på gårdagens evenemang. Jag har ingen TV så om jag tittar så är det SVT-play på datorn och i gårkväll så fixade jag bilder och bloggade jag i ett fönster  och bytte  ibland fönster för att se på showen. Hörde gjorde jag hela tiden.. Det var en lagom dos om man tycker musiken är intressantare  än spektaklet. När omröstningen började gick jag och la mig.

"Vi",  sa svinlorten.

Det  var min mor som använde det uttrycket när någon tog på sig äran för ett gemensamt jobb, där han inte dragit många strån till stacken.

Träd som symboler eller symboler i träd

Det var Affe som väckte idén i en kommentar. Jag var först lite tveksam, symboler är inte riktigt  min grej, liksom, tyckte jag. Men träd är ju bra foto-objekt, har ju använt dem ofta  i mina bilder, även om de många gånger inte  varit huvudmotiv. Men varför inte?

Alltså gav jag mig idag ut på promenad  med kamera oc träd i sinnet, för att se vad jag kunde se. Förutsättningslöst (Någorlunda i alla fall).

Jag tyckte det här trädet såg ganska bestämt ut och pekade ut en riktning att följa.

Nästa träd, en stor gammal tall

I sin urgröpta gamla stam har  den gett skydd åt en främmande individ av annan  art. Kan inte det vara en sorts symbolism?

Tredje trädet, en ungbjörk.

Försiktigt försöker den gömma den starkt lysande  kärleken.

Att åldras  med skönhet.

Kämpar så länge det går.

Jag  sökte mig inte till storskogen idag, ej heller till ställen där gamla ekar finns, men där kanske man kan hitta  mer uttrycksfull symbolik.

Jag tror också att jag kan suga ut et par bilder till ur dagens bildfångst.

Två av varje blev det i alla fall, fast jag var trött

Vårtrötthet eller vårförkylning eller bara trött, men jag kände att jag måste ut ändå innan jag blev som ett lejon i en bur. I brist på hund (som jag aldrig haft och  inte vill ha) gick jag ut och rastade kameran. Jag hade visserligen redan gått till centrum två gånger för olika ärenden och det blir  en dryg kilometer varje gång. men det räknas inte riktigt som promenad, liksom.

Ströva, spankulera, flanera är  mer min stil.

Affe hade skrivit något om träd till mig  i en kommentar, men sådana träd finns inte inom bekvämt kortpromenadavstånd, så jag bestämde mig för att ta en bild på det först trädet jag stötte på, oavsett hur det såg ut. Oansett som min dotter säger numer, efter att  ha bott några år i Bergen. Jag hade inte heller ett lämpligt trädfoto-objektiv på kameran, en vidvinkel. I alla fall inte lämpligt för de trädbilder jag trodde  var ute efter. Ett knep  för att lura en sömnig fotolust, kanske.

Det här var första trädet. Kanske inte vad jag tänkt mig, men ödet har sina nycker. Jag menar, hur stor är sannolikheten att  ett godtyckligt träd innehåller en ölburk.

En bit  längre bort stötte jag på den gamle herr Björk.

Det var två träd, nu kommer något annat

Fel objektiv, skrev jag här ovan. Under promenaden började jag  fundera på objektivfel. Eller var  kameran  knasig. För inte var det väl fotografen som var det. I alla fall hade jag/kameran/objektivet  fokuseringsproblem.

Det ledde till att när jag  kommit hem testade kameran med  andra objektiv och allt var frid och fröjd. Och sedan åter med objektivet som satt på och sabbade trädfotograferingen tidigare. Nu verkade allt fungera som det skulle.

Som bieffekt när jag stod där på min uteplats blev det  några blombilder.

Gullvivor

.

Förgätmigej

Silhuetter? Kontraster? Ute och inne? Och olika stadsdelar? Kan man blanda det?

Klart man kan blanda, det är ju min blogg och jag bestämmer. Får vara  mitt eget smakråd, även om jag inte alltid tycker jag kan lita på den rådgivaren. Det kan ju också vara som  här, resultatet av en liten städning  och lite slaktande bland påbörjade  men inte avslutade och publicerade blogginlägg.

Herrar i silhuett

.

Dam i silhuett

.

På väg ut ur skuggan.

.

Det gamla gapande trädet.

.

.

Aftonljus vid Centralen.