vatten och Ginnungagap och regn på festen.

En betraktelse från en dag i veckan innan stora regnet kom.

Jag sneddade genom vegetationen.

Jag hamnade bland gapande träd.

.

Och igår regnade det när det var fest i parken.

.

När färgen smyger sig in bland svartvita träd och sanningen om trädets baksida. Ett litet lördagskåseri

Fast bilderna är fredagsbilder. Dagen då jag hade tänkt ta det lugnt.  Men se det gick inte!

Jag var tvungen att gå ut, kände jag, ut förbi granhäcken, ut i vida världen. En liten bit.

Trädet och dess skugga passerade jag. Båda fastnade i min kamera. Lyckligtvis  kunde jag plocka ut dem ur  kameran när  jag kom hem. Tyckte bilden blev lagom hemlighetsfull.

Lite roligt är det ju att passera en plats där  man  passerat så  många gånger och plötsligt ser något nytt. Dessutom något  man  kanske inte kommer att se igen, även om det inte är något  sensationellt utan bara en liten bagatell som det här.

Sakta började färgen smyga sig in  i bilderna vartefter jag gick där. Färgerna  och vårljuset.

Jag lät också stängslet komma in i bilden, stängslet  som hindrar  barn och bollar från att  hamna  i den vältrafikerade  gatan utanför skolan.

Fredag eftermiddag. Färgerna  är tillbaka.

Gjort sig fin i håret?

Ett fredags-sms? Mail?  Eller Facebook kanske.

Två små fåglar.

Tänk om fåglarna inte varit där. Då hade det inte blivit någon bild.

När jag kommit så här långt, fortsatte jag av bara farten, både med flanerande och plåtande.

Och äntligen då:  trädets baksida

Bildbeviset: Så här ser trädets baksida ut. Som jag har undrat...

Inte blev det ett kåseri som jag lovade i rubriken, bara lite småskvaller.

Eftersom Reymers blev uppskattade och jag hade en bild så blev det lite blandat fredagsgodis

.

Jag kom på att jag hade ytterligare en bild som passade till en av rivalernas låtar.

Wennnergren  center

Chefen är så elak, jag kommer jämt försent

Jobbet  är så tråkigt, honoraret  är för klent

och säj mej, när ska jag få leka med dej?

Och för att få ytterligare en anknytning till Reymers kommer här en bild från holmen.

En kraftig en.

Och så ett  par  dagsfärska bilder

Syren.

Träd.

Godafton.

När solen är selektiv

.

...då blir fotografen selektiv. Det är ju bara i ett ögonblick solen träffar rätt.

Hemma hos Aston Reymers och gröna blad i Högalid och en glad gubbe och...

När Affe gick till ICA  stod jag där och blickade ut. Jag kände mig lite trött och håglös, skulle jag verkligen fota något?  Skulle jag inte bara ta bussen och dra hemåt.  Det gjorde jag inte. Uppenbarligen inte.

Gröna blad iHögalid.

Ja uppå Högalid

där finns det blad

små små små gröna blad

som gör en glad

ja jag faktiskt tror

att jag slår vad

att ingenstans man blir så glad

Jag kom att tänka på Aston Reymers rivaler när jag gick där ooch när jag kom hem plockade fram den gamla LP-skivan och lyssnade. Grammofonen fungerade! Trots att det var evigheter sedan jag använde den.

Om det var Aston Reymers som fick mig att gå till Reimersholme eller holmen som fick mig att tänka på Aston minns jag inte.

Men det är en frågeställning jag inte tänker gå till rötterna med.

Det här är  i alla  fall en  av holmens rötter. Kan väl sorteras in under intresseområdet bilder på träd.

Men jag ska inte vara snål, ni ska få en bild på ett ett av holmens träd också.

Vill du fotografera mig?

Han var så glad över att bli fotograferad att jag inte kunde låta bli.

Men jag har en svag känsla att ha mött honom förut.

.