Tänk att det fanns ännu ett sätt att plåta fikagubbar

.

En liten gubbe håller utsikt i Tårtans fönster.

En något äldre gubbe med mirakulös manick.

.

Gömmer sig bland vårblommorna

Urdrucket!

En njutare.

Flera glas.

.

Påskblommor.

.

Solfläckar.

Närgånget.

.

Sticker upp ur vasen.

Två fotoprofiler.

Efter påsketuren blev det påsk på riktigt, långfredag och påskafton och ägg å samvaro och så´nt

Samlade i stugan...

Dottern som just stickar färdigt mina vantar, sonen som jobbar och deras mor, inte vid spisen men väl vid diskbänken. Bakom ryggen på mig sprakar brasan jag tänt  i vedspisen och jag har kaffe i muggen. Kanske också lite i magen, precis som nu när jag skriver.

Mat är gott.

Mah-Jong!

Spela spel hör till.

Det här måste vara påskkäringarna som gått över till raketstart.

5 sekunder och fri hand. Lite hjälp av en tall hade jag.

Mor och dotter på påskpromenad.

Den vita jackan från Bergslagen känns igen. Möjligen till och med från Bergen, där den bor.

Tre små gummor gummor gick på vägen...

Utsikt mot nationalparken.

Det regnade, tur att kameran tål lite fukt, när den inte gömmer  sig innanför västen.

Därborta, därifrån, ditåt? Inte så lätt att veta, men det handlar om kullfallna träd.

Ett som inte fallit.

Får det lov att bli en vårbäck också?

Allting har ett slut, så även en påsketur i Bergslagen.

Det var tredje dagen, vår vår-runda i Bergslagen närmade sig slutet, vi letade oss fram på spåriga grusvägar och dottern vid ratten undrade om vi inte kört fel. Jag berättade hur grusvägar i skogstrakter kan se ut om våren, när timmerbilarna varit i farten och vi fortsatte. Och hamnade rätt.

Vi kom hit, där det var elstängsel runt kyrkan. Vildsvinen fick inte komma in. Och vi fick inte komma in i kyrkan. Låst.

Jag tog en bild på håll, för kyrkogården var för trång för fotografering.

En stund senare hittade jag en bättre vy på längre håll.

Nedanför kyrkan rann ån.

.

Dottern fick fylla ut tomrummet i bilden.

Och så blev det kyrkan på ännu längre håll.

Kanske blev den snarast bakgrund.

.

Bara vanligt vatten.

.

Men någonstans här tog upptäckandet slut och det var dags att lämna Bergslagen och småvägarna.

Hoppas vi ses igen!

Lite till blev det, Bergslagen har mycket att bjuda på. (Påsketur del 4)

Vi hade hamnat i Riddarhyttan.

Där verkade hjulen ha stannat.

Vägarna gick bara därifrån, var vår känsla

Vi åkte vår väg.

Här hamnade vi. Tydligen var två till där. Bara en hade kamera. Stor kamera. Fotade den andre.

Dottern gjorde sig bättre på bild med den vita jackan, tyckte jag.

Koppar var det man utvann här en gång i tiden, i drygt 400 år med början på 1400-talet.

Sedan hamnade vi här. Här bröt man malm mycket senare, till för ett kvartssekel sedan.

Här hade heller ingen av oss varit förut, men vi var överens om att vi borde återvända på sommaren när saker och ting är öppna.

Jag såg en katt!

Jag hittade också den här skönheten.

Plåtade den i brist på öppna dörrar.

"Alla goda ting äro tre", så det blir en bild till.

I sommar kan man nog komma in här.

Är man nyfiken redan nu får man göra så här.

Vi var förstås upp och tittade på det lokala kulturhuset, Cassels donation, när vi ändå var på plats.

Tyckte inte det såg lika imponerande ut som det brukar vara på bild.

Då var de här pelarna lika intressanta. Undrar hur de gör sig i solsken, med långa skuggor?

Sedan åkte vi vidare och hamnade här

Tolv frysta påskögonblick från vår bergslagsodyssé (Påsketur del 3)

En berättelse i bild som inte nödvändigtvis blir kronologisk, utan kanske mer spontan och infallsrik precis som det tre dagarna var. Men Men kronologin har ju lätt för att tränga sig ini berättandet  eftersom bilderna lägger sig i den ordningen när jag för över dem till datorn.

Den vita kyrkan  och de ulliga molnen tyckte jag  var fina symboler för en vacker vårdag. Doften av timmer kryddade upplevelsen.

"Någonstans i Sverige" som Ulla Billquist sjöng.

De här stelnade figurerna tittade ut över vattnet  någon annanstans i Sverige, men inte så långt från timmerdoften.

Lite mer levande vatten.

Tittar man för djupt ner i vattnet ser man himlen...

Vackrast är det kanske med en ytlig bild..

Gyllene vatten?

.

Nästa dag.

Morgon i Klackberg.

Morgonutsikt från sovrummet.

.

Morgonljuset var tilltalande för fotografen.

Och det var så här!

Men det var frostnupet , så vi åkte till Västanfors och fikade för att vänta ut morgonkylan.

Länge satt vi där och fikade, pratade och och diskuterade. Hade trevligt, far och dotter. (Det är inte jag som är tuppen!)

Vi såg...  men just här diskuterade vi gehör och betygssystem...

Jag fotade.

Och vi tittade. Både ute...

...och inne

Sedan åkte vi vidare...